gen icke afmejas, hwarje gång året gått om, wid fördes tiden och med de gulnande löfwen, men fom lifwar, upp: lifnwar odlaren hwarje gång arbetet, mödan för dagen fört och wisat honom närmare målet för hwad wi wilja och) hwad wi ju äfwen funna hänföra till det en skald och tänfare kallar det högsta för menniskan i förhållande till all Sanning: — — den einzigen immer regen Trieb nad — —.