Article Image
Nämnde ByggnaddsOrdning lyder i 582 art. sålunda: Ladubyggnader böra helst utom staden och ej annors lunda uti staden uppsättas eller inrättas, än der det utan fara för eldswåda, efter Byganings-Inipektorens bepröfwande, ske kan. Gamla träbyggningar må cj eller till wåningshus intlyttas, med mindre de äro utaf godt och friskt wirke; och böra wid uppfättandet kunnige personer bandlägga, fom för arbetet och godheten answara. Mr: ligen bajwa wi likwäl fett kewis derpå, hurusom detta stadgande alldeles icke iakttages, hwilket tyckes bewisa att detsamma antingen förbises eller betraktas sasom af min: dre wigt. ehuru efter wårt förmenande wederbörande bor: de egna en synnerlig uppmärksamhet derpå, att just dens na paragraf iakttages. Såsom exempel på liknöjdheten härutinnan hwad angår första punkten af nossanförde 8, hänwisa wi till Ladugården wid mellangatan, som jör fa år sedan nybvggdes och icke allenast uppfördes inwid gar tans ena sidolinie, der denna linie tydligen bordt utgöra gatans bredd, utan tilläts äfwen egaren att medelst ett plank utanjör ytterligare inkräkta en ganska betydlig del af den förut nog trånga gatan, hwarigenom man nu icke utan swårighet passerar förbi när en körande mötes. Här bar således ef mindre ojwannämnde stadgande, än äfven en tydlig föreskrift blifwit lämnad utan afseende enligt 4 8 10 art. fom har följande lydelse: BGator och Gräns der böra, der få fordras och få midt ske fan, wid byggs naders afrödjande eller ombyggande jemnkas utwidgas och rättas: hwad derwid af fri jord utlägges, ersättes egaren efter måtesmannasordom och Magistratens bepröfs wande; men är Tomten ofri, gifwes ingen erfättning. Då mi ofta, särdeles Wår och Höst, kreaturspillning pås lassas utanför planket ståcnde wagnar, få inses lätt wil ken tortyr den förbigående måste uthärda icke allenast för luktorganen, utan äfweh kanske råka i fara att wid ute kastningen blifwa beskänkt med någon del af grepens ins nehåll.) Många aktningswärda bemödanden, få förenas de fom enskilte, gifva tillkänna ett hos stadens innewånare waknadt intresse för att uppfnygga, putsa samt ordna, och Ddefa wackra erempel anse wi fordra, att motsatsen, der den förefinnes och will jortfara, bör påpekas ech mes delst lagligt eller moraliskt inflytande förändras. Wioby har många irreguliera och trånga gator och gränder, hwilka wäl behöjwa att, då tillfällen dertill yps pad, winna den utvidaning fom temligen ofta erbjuder fig; och ehuru man welat finna spår dertill, att Magiftraz ten på sednare tider äfven börjat inse behofwet af gar tornas utvidgning och rättning, få tyckes dock att meder: börande derwid liksom warit rädda att taga steget fullt ut; enskildtes berömwärda sträfwanden har man wida mer att tacka för hwad fom i detta fall skett, än myndigheternas pligtenliga waksamhet. Likwäl medgifwes gerna att or: saken dertill fan härledas ar den omständighet, att nås gon allmän och fullftåndig plan för framtida reglering af stadens gator ite förefinnes. Att åbes ropa hwad fom i förutnämnde afseende icke blifwit takts taget, skulle göra wår artikel widlyftigare än wi ämnat, men wi nämna nu endast såsom exempel: Hallinska, Linz nöska och Molerffa nybyggnaderna. Emot stadgandet i 582 art. hafwa wi nyligen fett uppföras boningshus af halfruttet wirke, wid s. k. finntrappan och i Libectfta gränden, det förstnämnda derjemte få oförswarligt flarf: vigt att mi ide funna nog uttrycka mår förwåning öfver en dylik liknöjdhet hos wederbörande myndigheter, om tillåta att ett boningshus, (fullkomligt lika änvens yrligt att bebes fom f. d. Liljehornska huset) får på det vårdolösa sätt uppbyggas, att wid stormwäder måjte flyt: or anbringas på det att icke det nybyggda huset skall amla. Att nämna något om kråknästet på adelsgatan och andra dylika, som tillika utgöra en missprydnad för taden, anse wi ide behöfligt; de må få få länge be fun: a, minnesmärken af den tidens smak och såsom talande wis på huru ointresserade wederbörande myndigheter varit för allmänna omdömet. —— ) Rättwisligen, ehuru lika beklagligt och anmärkningswärdt, för nåmnas, att detta är icke enda stället i mår stad, hwarest sådane reservolrer sfinnas; SteHans-gatan erfordrar äfwen på nåara stöllen em höast beböflig rättelse bärutinnan.

3 juni 1859, sida 3

Thumbnail