drottning Maria Adelaide, fom få snart bortrycktes från fina undersåters kärlek och beundran, har Wictor Emanuel d. 2:e en temligen stor familj, tre Prinsar och twå prinfeds for. Den äldfte af sönerna, Humbert, surste ar Piemont, har fyllt 15 år. Han är redan en stätlig efficer, fyns nerligen afhållen af Turins nationalgarde, wid hwars jörsta legion han är öfrerste. Derefter komma hertigar ne af Aosta och ar Montserrat. Det är ett års skilnad i ålder mellan de tre prinjarne. Men konungens äldsta barn är prinsessan Clotilda, född d. 2 Mars 1843 och, fom bes kant, förmäld med prins Napoleon; hennes yngre syster, prinsessan Maria Pia, är blott 11 år gammal. Cawour, La Marmora och de öfriga ministrarne. Om wi nu öfwergå till konung Victor Emanuels minis strar, så möter oss genast en man, fom få införlifwar fig med Piemonts nuwarande inre och yttre politik, att håns biografi är detsamma fom skildringen af den all: männa andan i landet. Denne man är grefwe Cawour, konseljpresident, minister för utrikes ärendena, tillförords nad inrikesminister och, hwad fom är en större hederstitel än båda de föregående, Jtaliens erkände sassförare inför det officiella Europa. Grefwe Camille Cawour, sedan lång tid tillbaka allmänt anjedd såsom en bland detta tidskiftes mest Öfvers lägsna män, tillhör en af Piemonts äldsta och förnämsta familjer, hwilken i alla grenar utmärkt fig uti sitt lands tjenst. En grundlig uppfostran och naturanlag inkastade honom tidigt på de ekonomiska wetenskapernas wäg. Omilz fen bana fom helst stod honom öppen till följd ar hans börd; han föredrog att tills widare egna fig åt studier och forskningar, och efter att under några få år hafva tjenstgjordt fåsom ingeniörofficer, tog han afsked. Örer wen bejökte Frankrike och England, studerande andan i dess fa båda få olika samhällen och granskande deras politiska instimtioners :verksamhet med tanken på sitt land, fom dittills i få många fall stod efter. Han tillämpade på Jtalien fin nyss wunna erfarenhet, och man minnes ännu i Paris den piemontesiske ädlingens förträffliga artiklar uti KRevue nouvelles, ijynnerhet. angående den stora frå: gan om italienska jernwägar. Aterkommen till Piemont, der han umgicks med de båda Balbo, de båda Alsfieri och de båda HAzeglio, ett fjutal af utmärkte män, fom började det nationella uppwaknandets rörelse, grundlade 3 grefwe Cawour år 1849 tidningen IH Risorgimento (äter: uppståndelsen), der grundsatserna i Balbos wackra arbes te: Jtaliens förhoppningar utwecklades och povularijeras des med öfwerraskande styrka och logik. ÅJtalieno oberoende, inre reformer, enliga af italienska furstar mot utländningen samt ett förbund mellan de särskilta staterna, sådana woro de satser, hwilka förfäktades af detta blad, fom betydligt ins werkade på Piemonts beslut att öppna fälttåget mot Österrike i Mars 1848. J enlighet med dessa idber adresserade redaktörerna af Risorgimento, förutjeende det ögonblick, då Stalin skulle hafwa behof af en union mellan alla sina krafter, en ryktbar worden böneskrift till konungen af Neapel, hwari de wisade honom Pius d. I:s och Carl Alberta rös redöme såsom det säkraste medlet till ett waraktigt dynas stiskt och populärt bestand. Osterrikes stämplingar gjorde sig mera gällande än denna ädla uppmaning. Snart anlände till Turin underrättelsen om den milanesiska res volutionen; grefwe Cawour war en ar de förste att på: yrka den sardinska härens inryckande i Lombardiet; och då nederlaget wid Custoza blef kändt, skyndade han att inskrifwa fig såsom friwillig I mönsterrullan öfwer de nys utskrifna soldaterna, hwilkas utryckande i fält förekomo endast och allenast genom wapensttlleståndet i Augusti månad. Revolutionen, framkallad ar DOsterrikes längwariga skriande orättwisor, hade utbrutit ar fig sjelf i hela Jtas lien, undantagandes Sardinien. Detta war ide en bes frielfe, fådan statomännen i Risorgimento menade; och de sorgliga följderna af dessa sublima, men alls ide och: nade och samband sinsemellan saknande uppredningar dröj: de ej att låta känna af sig. Skaror af emigranter, hbwil: fa, undflyende det tyska tyranniet, lefwat utomlands bland anhängare af de ytterligaste frihetsåsigter oc) fom Dderis genom blifwit genombyrda af en abfsolut radikalism, i stånd till att göra allt i Jtalien, utom just hwad som war nyttigt och för ögonblicket nödwändigt, samt swärmar af Mazzinis politiska anhängare slogo ned i de befriade prowinferna. Man känner blott alltför wäl hwad de lockades uträtta i Milano, i Toscana och i Rom, långt skadligare än tjugo nederlag i ordnad slagordning. Örefz we Cawour inlät fig i en skarp fejd med dem och weders gäldes derför med ett bittert hat, ywiltet lyckades att, till och med ända in i Piemont, gifva honom namin för att wara antinationel och att beröfwa honom en del ar den popularitet, fom han förwärfwat genom sitt uppförande och fina skrifter. Wid walen till deputeradekammaren i FJanuari 1849 öfwergåfwo dessa partigängare honom, och