Sardiniens framstående män. Victor Emanuel den II, Victor Emanuel den 2:e, konung af Sardinien, Cypern och Jerusalem, såsom det heter i öfwerskriften å offentlis ga handlingar, och, hwilket will säga ännu mera, konung genom öfre Jtaliens wal i kraft af den union, fom år 1848 fritt och lagligen voterades, är född d. 14 Nov. 1820 och son af Carl Albert, då prins af Savoyen, Carignan, samt prinsessan Maria Therefia, dotter af ftors bertigen af Toscana, Leopold 1:e. Han är således nu 39 år gammal, en ålder, då den fysiska styrkan och fjäls: kraften uppnått fin höjdpunkt. Han Har regerat sedan d. 23 Mars 1849, samma dag, då hans far abdikerade efter den förlorade bataljen wid Nowara. Medelstor och wälwäxt, med frimodigt oh öppet ans figte, med djerf och fängslande blick samt fast gång, på minner allt hos honom om soldatens säkerhet, om wanan att befalla. Det är en krigarekonung från hufwud till fot, särdeles passande för Piemont, detta Jtaliens Preusfen, säsom Gualterio benämner det. J fpetfen för en division af sardinska armön tog herz tigen af Savoven den mest lysande del i hwarje fältslag under det fem månaders kriget. Tillbedd af trupperna, hwilka han egnade en synnerlig omwårdnad, förstod han att ingifwa dem en eld, en hänförelse, fom trotsade hwars je binder. Wid hwarje fara fyntes shan ila fram, för att kasta fig i spetsen för regementerna och genom fin tapperhet rycka dem med fig. Aran af den ryktbara fe gern wid Goito d. 30 Maj 1848, den wigtigaste, fom Piemont wann, tillkom i främsta rummet denne furstes mod och säkra krigareblick. Ett franskt ögonwittne, fom under denna ftora batalj uppehöll fig i det sardinska högqwarteret, hr de Talleys rand, har lemnat en skildring, fom kommer hjertat att klappa, om sitt första möte med Carl Alberts äldste fon. ÅJag hade fett konungen, nu återstod att uppföka hertigen af Savoyen. Wi befunno of på högra flygeln; man slåss der med raseri. Jag söker hertigen af Savoyen, men möter öfters rikarne. De förfölja lifligt ett piemontesiskt regemente; de hafwa wäl walt den fiwaga punkten positionen; dens na flygel innehade en dålig ställning, och terrängen mar missgynsam. Segren tycktes wilja mända fig åt de fejfers lige, fom stredo med utmärkt tapperhet; men i samma