Till Redaktionen af Gotlands Tidning! J anledning af det genmäle, fom MNRikfsdagsfullmägtis gen Olof Lagergren i N:o 17 af Gotlands Tidning af gifwit på en i famma Tidning N:o 14 införd artikel med rubrik: Gotlands Läns gushållnings:Sålljtap och Riksdagsfullmägtigen Olof Lagergren, anser förs fattaren till sistnämnde artikel sig böra lemna få wäl Rikodagsfullmägtigen Lagergren fom allmänheten följan: de upplysningar, hwarföre om deras införande i Gotlands Tidnings nästa Nummer anhålles: Författaren till nu ifrågawarande Åartifel har icke haft lyckan att få se Bondeständeto Protocoller för sista Rikodagen, utan har, hwad Bondeståndets MNiksdagsför: handlingar angår, hemtat fina underrättelser utur allmän: na Tidningarne och deribland Gotlands Läns Tidning, hwarest, i afseende på Lagergrens åberopade Yttrande, det heter, i N:o 50 för år 1856: att äfwen sgushåll: nings: Sållffapet på Gotland består af blott Aer: remän, af hwilka största delen icke ega en jord: torfwa och i N:o 5 för är 1857: art åushållnings: Sällskapet bestod blott af Herrar, fom ingen jord egde. Om således något misstag är begånget, få är det årminstone icke helt och hållet författarens fel; Och ehwad de uppgifter författaren anfördt, eller de utdrag of Bone deståndets protocoller fom Lagergren åberopat äro de rät taste; få wisar fig i hufwudsaken Lagergrens arfigt lika god deri, att han welat låta förstå det QHushållningsSällskapet fom representerade ingen eller obetydligt jord, icke förstod hwad det skrijwit eller wille undertrycka ans drag rätt, samt att Förslaget dugde till ingenting derför re att det ej wore understödt af Landeto Bönder. Hör fattaren fom hyser all aktning för Landets redbara Bön: der och önskar dem allt godt, kan likwäl icke tillerkänna Böns derne i allmänhet och endast få i synnerhet en sådan bilds ning och erfarenhet, att icke mängden ännu behöfwer hems ta råd och upplysningar af Ortens mera bildade och cr farnare medlemmar i andra samhälloklasser; Och wid fås dant förhållande lemnar Författaren åt Lagergrene eget omdöme att afgöra, om uti hand ifiågawarande anspelning på Oushållnings-Sällftapets underlägsenhet, ligger något wärdigt. Han må äfwen fjelj afgöra, huruwida han icke, skulle än hans egna i Förklaringen återgifna ord antagas wara de rätta, gjordt sig hemfallen till osanning inför Rikoförsamlingen, då han derstädes, utan att äga den, ytligaste kännedom om förhållandet, upgifwit att Läncts Hushållnings: Sällftar hujwudsakligen bestod ar flåndöpers soner utan en jordtorfwa; men wisat är ech wisas kan, att då, år 1856, mer än ådelar ar Sällstapets Ledamö ter woro jordegare, besittande flere af Landets största och bäst skötta egendomar. — Frågan om answar för de sammankomster som hållits i afsigt att motwerka Hushållningo-Sällstapets åtgärder för skiftenas ordnande och hwilka sammankomster inom fles re Pastorater i Länet ägt rum, är det och har det wisserligen warit öfwerflödigt att i Tidningarne omröra, fez dan nu mera kändt är att förr än den af Lagergren så illa uptagna artikeln nedskrefs, Konungens Befallningå: hafwande, fom wäl war att förutse, anbefallt wederbörans de kronobetjening att undersöka hwarest dylika fammans träden ägt rum och utreda deras uphof och desse fammans träden saledes wäl i sinom tid blifwa föremål för lagens tillämpning; men då Lagergrens begrepp om betydeljen af ordet menighet förekommer författaren allt för hränvans de; få anhåller författaren att Lagergren, fom år få före bålt hemmastadd i att läsa och kunna förstå swensk lag: tert, wille upplysa hwad det fan wara för skillnad emels lan menighet och 7aflmänhet. Lagergrens mening fan wäl aldrig wara att answar enl 8 af 1849 års För ordning endast kan följa på sådan sammankomst der meds lemmar af alla fyra xifösflånden warit tillstädes. Nu fon det ju inträffa, såsom i Aljwa Pastorat, att alla hemmansegare, blott med ett par undantag, äro Bönder, och dessa utgöra således, efter wanligt språkbruk förstätt, socknens menighet eller menigeman såsom det af ål: der i lagen heter just om allmogen eller hemmansegarne. Det är icke denna menighet eller allmänhet, hwilker man will falla den, i lag förbudet att sammanträda, att öfwerlägga om mål efter ärende fom menigheten rörer, få fom nu i frågan om laga skiften å deras hemman; men lagen bjuder att wederbörande myndighet skall underrättas om ett sådant sammanträde, för att funna öfwerwaka att icke något olagligt derstädes sker; och underlåtes en sådan anmälan, få är den fom sammanträdet föranstaltat