Våra Planteringar. Gröna, vackra Träd! Dig åt våren gläd: Flydda äro vinterns timmar. Reen är marken grön, Himlen blå och skön; Solen högt på fästet glimmar. Väx och trifs och skjut Friska grenar ut; Bilda snart en skuggrik krona. Så att vid sitt bo Fågeln der i ro Må i sommar-qvällen tona. Skyld för solens glöd Blomman står der röd . I din skugga, frisk om kinden, Tacksamt mot dig ler Och dig offer ger Af silt doft i afton-vinden, Svalka, skugga grön Ar den ädla lön Som du ger åt den dig vårdar. Hvem flyr icke glad Ur den trånga stad Ut till grönskans friska gårdar! Hulda barn, dig gläd! Till de gröna träd Dina ystra vänner samla. Sorgen, lifvets stoft, Glöms, bland trädens doft: Dit fly derför unga, gamla. Storm nog stiger ned Uti lundens fred, Bryter trädens späda grenar; Då naturens vän Plantar om igen Grönska på de torra stenar. Ve den menskas hand, Som på nattligastrand Bröt ett träd i skamlig villa! Hon ej skugga får Der hon fridlös går. — Ingen göre då så illa! Gröna Träd! väx högt, Gör din skugga sökt, Bjud åt vandraren din grönska. Fågeln prisar dig. Då ock höfves mig Växt och fägring åt dig önska! — S Emellertid har stormen redan pröfvat våra nya Planteringar i Wisby. — Visst blåste det så starkt i Lördagsnatt, att några späda träd och qvistar i den nya Planteringen