bruket icke lönar sig, utan i förening med en wäl bedrifwen boskapsskötsel, samt att denna åter alldeles icke lönar fig utan att boskapen alla ti: der på året wål och rikligen födes. För att wål och rikligen kunna framföda wår boskap, måste wi skaffa dem mera och bättre foder, än det hwartill wi hafwa till: gång från wåra wanliga ängar och betesmarker. Hö och Halm göra för winterfodr ingen ide tillfylest, utan wi måste derjemte bestå wår boskap, odladt gräs, NRotivukter och sädeegröpe, eller, med andra ord: jemte stråjodret gifwa åt boskapen annat saftigt fode , såsom Rotfrukter och jemte dem sörpfoder och) kraftfoder, såsom sädesgröpe. Wi måste lära of inte att Bo skapescötseln aldrig fan blifwa lönande hwarken för wisthus eller åfer, få långe freatus ren swältfödas; fy det djar, som icke får mera än som kanske nätt och jemnt är behöfligt för lifwets uppehälle, kan icke heller mera än lifnära sig; men det afmagrar och fan dernnder med sitt allt klenare och klenare bull icke gifwa någon afkastning, hwarken i mjölk, fött efter ull. Swålt: systemet måste således öfwergifwas; och rikligare näring beredas äfwen djuren genom imwårel: bruk odlade foder: och Rotfruktsawärter; hwilket här ej fan ske, utan laga skiftens införande. Man behöfs wer ej frukta att komma i brist af säd, genem foders och Rotfruktszodlingen; ty den del af åkerjorden fom i wärelbruket inrymmes för sädedodling kommer att gifva flerdubbel afkastning, förmedelst den kraftigare och ym: nigare gödsel som boffaren lemnar efter de odlade foders medlen; — således. äfwen ur denna synpunkt äro laga skiften på Gotland behöfliga. —m.