gar behöfde uttala fig om grundlig omwändelse och förs bättring i moraliskt affeende, har man deremot i dessa dagar erfarit, hurusom en oskicklig åtrå efter flem mins ning fan blifwa en driffjäder till ocnighet och en förs argelsewäckande intrig på grund af de presterliga Befors dringslagarne. Högwördiga presterskapet tyckes icke haf: wa besinnat, hwad fom förekommer i det af Kgl. Maj:t utfärdade Böndageplakatet för innewarande år, då deruti bland annat yttras: Söker först efter Guds rike och efter Hans rättfärdighet. Så lyder Herrans bud. Och Hans löfte år, att då faller en hwar och till allt annat hwad honom behof göres. — De vresterliga befordringslagarne äro särdeles förkastliga, eme dan man genom dödande bekstäfwer och siffror alldeles tillintetgjort möjligheten af det personligas fria framtrås dande, helst man wid befordringarne afser endast den dö da lärdomen och de hopsummerade tjensteåren. Följderna af detta befordringssätt äro för alla bekanta. Wåra presterliga befordringslagar hwila således på falska grun: der och genom fina följder hafwa de wisat fig högst förs derfliga, hwarföre och strängt Elander emot dem ofta Olifz wit riktadt samt förslag till förändringar af desamma flere gånger blifwit framställda. Att tiden är inne för widtagande af genomgripande förbättringar uti wår fyrkos författning och att ibland dessa den första och wigtiga ste är reform af de presterliga befordringslagarne, detta fy neg tydligastj deraf att man ide blijwit tillräckligt mar: nad genom den forgligt ryftbara utgång, fom förra förslaget till Sanda erhöll. — Af Gotlands Läns nya Tidning, fom i N:o 13 af den 8 dennes underrättade allmänheten att nytt förslag till Sanda paftorat nu wo te af Dom-Capitlet uppgjort samt att Stadscomministern C. Herlitz derå erhållit 3:e rummet, meddelade? tillika att prosten Grån och kyrkoherden Karleson warit medfökande, men att begges ansökningohandlingar woro icke fullftändis aa. Dessa båda herrar äro dock äldre prestmän och hafz wa warit med wid många ansöfningar till lediga paftos rater, hwarför Jns. med stor förundran erfor, att en sådan försumlighet war begången å deras sida; dock fom Jns:s uppmärksamhet blifwit fästad derpå, få efterhördes äfven huru dermed kunde förhålla fig och woro de uppe lysningar fom allmänt meddelades af egenskap att Jns:s förundran förbyttes till den rättmätigaste harm, om än medgifwas måste att intriger war wäl uttänkt. Sn. will dock mindre klandra den fom genom de ofullftäns diga handlingarna nådde förslaget, än de fom på detta fått wilja låta bruka fig till medel för en intrig, hwarom äfwen åtskilligt annat omtalas, i ändamål att utestänga högre meriterade, hwilket äfwen lyckades. Lekman.