hang till begge tidningarne endasi mot mig begagnat oqwädesord, hwilka tydas antyda att författaren har mera wana att handtera greken än Pennan, De som känna oss begge och läst hwad hwar och en af of skrifwit skola troligen finna Stephan Tiäldero bälsning mera tillämplig Få Herr Swebilii anspräkofulla höghet än på min ringhet. Redan länge har allmänheten fett den kinkiga fälls ning, uti hwilken Hr Swebiliue råkat komma genom fina betvg, och åtskilliga, under twisten om desse, i dagen lagde beswårande förhållanden, och ifall någon iwiflat derpå, så har Hr Suelilii eget få kallade Korta swar på många och långa frågor tillräckligt bewisat omöjligheten äfwen för Swebilins att förswara en sats fom är stridande met erfarenhet och förnuft. Den mest beskedlige och lugna läfare fan ide undgå att draga på munnen ech de flesta torde utbrista i gaps skratt åt följande Hr Swekilii högtrafwande utrop: Sör mina betyg har jag nu redogjort och år egen: okar nog att anse dem åtminstone fullt ut lika fanningsenliga och tillförlitliga fom mina mot: parters. Hwad egenkärleken beträffar få lär ingen, fom närs mare känner Or Olaus Swelilius, wilja eller funna bestrida honom lyckan att i bög grad besitta denna egenstap, hwilken också tydligen gijwer sia tillfänna utt detta utrop; men Hr Swekilius har ju icke bewisat någon: ting, tv hans egna kalkyler äro lika litet bewisande fom egna lösa obestorkta ord. Jcke ett enda wittnesbörd har Or Swolilius för: mått frambringa af sakkunnig person under hela Denna twist, hivaremot sådane aktade, redbare och i myrodling erfarne mån fom Hr Capten Hedström, Hr Capten Bacher och Herrar Norby och Karleson på det beftäms daste (oberäfnadt flere anonyme författare) wederlagt Hr Swebilii nya lära. War då icke få obillig, Hr Swe bilino, att af allmänheten fordra mera lit till H. H. egna ebestyrkta uppgifter, fom äro mot erfarenhet och mot det H. H sjeli förr predikat, stridande. Denna fråga är nu en gång dragen inför publikens domstol, fom icke låter fig dåras af advokatoriska fväng: ningar, hwilka kringgå bufwudsaken, liksom katten gör med den heta gröten, utan der fordras rent och ärligt spel. Hr Swedilius fer nu att jag icke tagit humör öfwer dess opassande sista swar, utan endast bemött det med några tillrättawisande anmärkningar och råd. Jag äl skar tro, att Hr Swebilius längesedan ångrat fin mot mig riktade förolämpning, samt att H. H. wille bewisa upps riktigheten af fin ånger genom iakttagande nti wår frams tida brefwexling af anständigt skrifsätt, sanning och någon aktning för andras åsigter; på dessa willkor will jag med nöje och i all ödmjukhet söka, så widt min ringa förmåga fig sträcker, med Hr Swekilins tid efter annan utbyta tankar uti det ämne fom intresserar of begge — myrodlingen. Wi hafwa fu ingendera annan afsigt än att draga fram sanningen eller huru ? Jag tager mig derföre äfven friheten uppmana an: dra myrodlare, fom ega förre erfarenhet och förmåga än jag, att förena fig i samma syfte, då wi möjligen skulle kunna hoppas, att genom samfäldte bemödanden småningom på öfwertygelsens wäg, befria Hr Swebilius från de ir: riga begrepp om myrodlingens werkan, fom beklagligen på sednare tid hos honom uppstått i rak motsats till den han förut uttalade. Till eu början får jag den äran underrätta Hr Swes bilius att på en nyligen wid Rofnesmyr hållen anktion betaltes följande priser: Thimotk wuren på lösmyr eller dyjord 28 å 30 fe. pr liep.; Mjöl af hwete fom wuxit på myr 2 Rdr 12 a 2 Rdr 24 pr liop.; Råg äfwen wuren på myr 16 Rdr pr tunnas; Korn dito dito 12 Rör 32 fe. dito. samt att ehuru allmogen läst hwad H. H. skrifwit om myrthimotåen8 wärde, litades dock mera på egen erfarens bet från få många föregående år, och köpas således myr: produkterne (Hö, Halm, Mjöl och Sid) med oförmins ffad begärlighet. Det Fan således antagas såsom säkert, att myrtwisten alldeles icke inwerkat på opinionen i denna del af dn, hwarest man förflår hon ej kurerad. Willman, låt oss blott komma öfverens Am att ai måra cåka inverka nå hanna ty datta Hatft