man Lar wara widgjorot. Orgel:Mtelodie-frågan. (Fors. tr. N:o 12) Til Orgelbvggaren Herr Nils Petterson! Då Tit. i N:o Iaf G. T. framtommit med sådana ottranden och omdömen om Orgeln i bärwarande tyrka att de ide funna anses såsom en opartisk och rättwis granskning, utan assigten mera sones wara att skada byggmästaren, få anser fig undertecknad, såsom närmare betant med förhållandet, pligtig att bemöta Vit. med nägra od; och det få mycket hellre fom i def artikel förefomma uppenbara osanningar. Tit. säger att Der finnes fel fom man högst fällan får höra i en orgel, men, hwaruti bestå då dessa owanliga fel? Hwarför uppgifwer Tit. dem icke? De fel som Tit. anmärkte, då han den 9 innew. besåg wår Orgel, wore dock icke sådana, fom högst fällan finnes, tv felaktighet i intonation och stämning förekommer troligen stundom i alla orgelwerk helst i nva och orfafag, ifynnerhet hwad den fednare beträffar, och fom Tit. sjelf fänner, af temperatur-wexling, och detta bör i förewarande sat minst förundra, då man besinnar att mår orgel icke warit omstämd sedan den blef färdig. Att en tangent fastnade borde ice heller förekomma Tit. få ewanligt. Att genomitick förekom wid Tit. besöt här, har bemärtits hwarken förr eler sednare. Att en bälg är otät är ide sanning utan ligger felet troligen hos snut-ventilen. Att Violonen flår öjwer i somliga toner är sannt, men det är och lätt afhjelpt. Dessa woro de egentliga felen Tit. bemärkte, men äro de då få högst owanliga? Dessutom egnade fig tiden, då Tit. war här, ide särdeles wäl för pröfning af ett orgelverk, ty det war ju redan mer än halimörkt, få att man knapt kunde se i kyrkan. Hwem har berättat för Tit. att orgeln före Jul ide kunde till trenne Gudstjenster begagnas? Den fom fagt detta talar icke sanning. Wäl tillkännagaf jag under samtalet i Tit. närwaro att ett af de ofwannämnda felen, neml. att tangenterna äro benägna att fastna, stundom gaf fig tiltänna mid den tiden, hwilket ännu händer ibland, och att orgeln wid en del of en Gudstjenst ide begagnades; men kunde detta föranleda Tit. att skrifwa trenne7 i ft. f. en, hwilket i det närmastle är detsamma fom sju för tu, så är assigten dermed uppenbar. Sanning och rättwisa äro oeftergifliga willkor mid bedömande af en sak. Har Tit. följt dem i den föremwarande? Felen äro werkligen ide få owanliga fom Tit. mill ha dem, de funna lätt afhjelpas och då är församlingen nöjd: då bör wäl Tit. äfwen wara nöjd. Tit. säger att han fullgjort uppmaningen af inf. om wåra orgelwerk på Öottand? att bese och höra orgeln i Wäte korka. Men hwarföre fullgjorde Tit. då icke tillita den med denna uppmaning i sammanhang ståeade jemförelfen med Melodiet i Hogrän, och tillika yttrade fig om detta werk? Med kännedom af broderskapet emellan detta sednare werks byggmästare och Tit., förklaras wål swårigheten derutinnan, men rättwisan, rättwisan! den bör, den får icke tastas under bordet. Hade Tit. kommit till Hogrän så hade han nogsamt sått upplyoning derom, att detta werk, icke som Herr K. J. Petterson offentligen påstått, blott genom tillbyggnad skall göras större, utan är det helt och hället dömdt till döden. När nu dessa 2:ne wert woro af den anonyma ins. ställda bretwid hwarandra till jemförelse, få är det ju icke rättwist att få hårdt nagelljara med felen hos det ena och förbigå det andra med tystnad. Säkert är emellertid att om Melodiet i Hogrän icke haft derwarande organistens oförtrutna möda att tacka för sitt hittills bibehållna lif, få hade det för många gånger tre Gudstjenster warit owerksamt. Tit. åberopar Herr Direttör Söhrlings besigtninge-protocoll med dess anmärkningat. För dem, som icke tänna hwaruti dessa anmärkningar bestå, wil jag upplysa att de samtligen icke utgöra några egentliga fel, i detta ords fulla bemärkelse. Så förekommer der t. er. att bälgwigten bör wara af gräåsten i fl. f. tegel. Att boggmästaren Lindqwist begagnade tegel dertill fom: fig deraf att han i detta, fom i de flesta fall, följde Profefor Töpfers föreskrist. Föröfrigt är L. willig att när fom helst utbyta teglen mot gråsten. En annan anmärrning bestod deruti, att ett par stämdrag gingo trögt, men detta war ju lätt afhjelpt med att lossa skruswarna i pipstocken. En tredje anm. att kopplet borde gå tystare, war några secunders werk att få afhjelpt. En fjerde anmärkning att klavtaturen borde rigtas litet jemnare, är afhjelpt. Några andra anmärkningar fom föcefommo, berodde dels af miftag, såsom att piporna till grofwa octaven i prinsepal-stämman borde wara af trä i st. f. metall, af hwilket förstnämnda material den är, dels woro de af så cinga betvdelse att de ej behöfwa nämnas här. Protocollet sluar med ett rättwist erkännande af den sjelflärde boggmästarens förtjenft, och en lockönskan om framgång åt hans företag. Nu återfår flutligen att nämna några ord om det hittils svnnerhet bemärkta felet att tangenterna fastna, fom bar till öljd att motswarande caucell-ventil icke sluter fullfomligt til. Då mekaniken, fom Tit. wet, för hwarje ton är sammansatt uf tjogtals olika delar, få har det warit fwårt att utröna hwar tsaken til felet stod att finna, men då jag nu med säkerhet