G. L. n. T:d dräpande drttttät emot Rasetri. —Se — ——— — — (Jnsändt) För någon tid sedan läste wi i Gotlands Tidning klander öfwer oiillbörligheten af offer till Presterskapet, på det sätt detjamma nu wanligen lemnas. Men en osed, fom är mera störande för andakten i templet och belt och hållet klanderwärd samt förargelsewäckande, är de få fal: sade Collecternas insamlande genom håfgången, hwilken wanligen försiggår under gradual-Pfalmens eller oc pre dikstolswerjens afsjungande. Mer än förunderligt är, att ej Presterskapet, på hwilka det hufwudjakligen ankommer att utrota sådana andakisstörande uppträden, mera allmänt afskaffat ifrågawarande. Öffrandet är dock på långt när ej jå störande som håfgången; ty då offer frambäras är wanligen sjelfjwa gudstjensten slut, då deremot håjgången sker under djupaste andakten af densamma. Att effer ärs wen understundom frambäres af både kärlek och fri wilja är insändarn förwissad om, åtminstone har han sjelf offz rat en och annan obefordrad prestman af oskrymtad kärlek, och wet, att mången församling, inom hwilken mn: sändaren warit bosatt, gjordt detsamma wet han äfwen. Att en ordinarie pastor fom räknar till och med 5å 6000 Rr årlig inkomst uprtager offer i kyrkan wid allmän guddtjenst, ja, når och hwar det sker, är skam och otills börligt; att deremot en obefordrad prest, fom mången gång sitter med talrik famille och åtnjuter en knapp dränz galön af den alltförwäl lönade principalen, behöfwer hjelp af den församling inom hwilken han werkar. fan ej förs nekas, Apostelen Paulus uppmanar äfwen härtill i bref: wet till Galaterna 6 Cap. 6 wersen, (läs äfwen Doctor Luthers förklaring öfwer Galater-brefiwer och åberopade stället) hwilket hwar och en rättsinnig församling troligen torde behjerta; men, att en sådan behöflig hjelp fan med delad på ett mera passande sätt, än fom nu sker genom offrandet på altaret i templet, will insändarn ej bestrida. Då wi nu ätro inne på detta kapitel, få låtom of äfwen befinna huru orimligt knappt vice pastorer och adjuncs ter äro aflönade, då det likwäl oftast är desse, på hwilka bela själawården och alla presterliga göromål hwila, DÅ den maklige ordinarien ej befattar sig med något om ej det att han infinner fig för att med fin närwaro hedra ett gästabndsbord hos den förmögnare förfamlings-indiz widen. Jnsändarn känner obefordrade prester, fom cj hafwa mera än 150 å 200 Rr lön ar ocdinarien, fom sitter med 5 å 6,000 Rv årlig inkomst, att en sådan illa lönt adjunct predikar hwarje belgedag, förrättar alla pros sterliga förrättningar, såsom Läseförhören, Nattivardås ungdomens beredande, Sockenstämmors hållande o. s. w. då ordinarien endast befattar sig med kyrkoräkenskaperna och troligen för ro skull med Husförhörolängdernas måns gen gång bristfälliga handhafwande. Skulle nu ej adjunez ten förtjena ätminstone af ordinariens ändå alltjör till: räckligga lön? Så hoppas mi det wål och i sinom tid regleras, trotts mången gammal ordinarie ej will infe rättwisan härutinnan. Sockenstämmor hafwa blifwit hållne på grund af Kongl. Maj:ts Cireulair till Consistorium och dettas Circulair till samtlige Pastorer, för att få Kyrkoherdarnes löneins komster noggrannt uppgisne, men befynnerligt säges det, att desse löncuvpgifter warit minst upptagne inom de Pas storat, som för närwarande bestrides af ordinarier, då deremot från de församlingar som förestås af vicarier lönerne blifwit högre och troligen samwetegrannare upp: gifne; om få werkeligen är förhållandet, torde orsaken dertill lätteligen inses. — Om insändarn ej miftager fig få har äfwen Consistorium fått fig uppdraget, enligt oftwans beropade circulair, att tillse, att det obefordrade prefter: skapet åtnjuter en lön, som förskaffer dem en anständig bergning; huru detta skedt känner ej insändarn, då han ej sjelf är prest och ej kommit att härutinnan samtala med någon prest. Wore insändarn obefordrad prest. nog skulle han för sin del göra sin rätt gällande, och hos Ben. Consistorium begära en behöflig lönejörbättring. säsom vice pastor minst 1,00) Rr och såsom adjanct minst 600 Rr Rmt årligen, till def samtliges löner wid näftblirz wande Rikodag blifva ändamålsenligare reglerade. Vid serligen wisar det en berömlig oegennytta hos den obcs fordrade presten, att wara nöjd och tålig med litet; ty presterna böra nogsamt besinna, att de ej äro kallade till Herrar utan till Herdar och tjenare, ech att det ej anstår en prest, att lejwa i wållust och hafwa buken till fin Gud, att samla jordiska egodelar, såsom mycket siljwer och guld att pråla med mid stora gästabud, det är skam, säger en redlig andlig författare, sjelf preft, om jag hade mycket fådant; men fin nödtorftiga bergning bör ingen beröfwas; ty arbetarn är hn lön wärd, od) den fom mera och trogz