(Jnsändt.) Som mycket skrifwes och talas om tidens andliga rö relser, om missbruk och — sömn hos en del af wårt bögwördiga presterskap m. m., och detta skrifwande och talande onekligen mera gagnar än skadar religionen, så torde enhwar, som nitälskar för en sund ordning, känna sig skyldig att draga sitt strå till för, att i grund utrota och med rötterna upprycka alla missbruk och gamla owas nor, såwäl å ena fom andra sidan. Bland sådana omar nov må i främsta rummet nämnas de så kallade offren till preften wid bröllop, barndop och allm. Gudstjenst. Författaren har en följd af år warit wittne till, huru fom midt i den religiösa högtiden, wid dylika tillfällen det plötoligen blifwit ect allmänt siökande och trampande, buller och slamrande med penningar som skola offrad? till den förut nog förswarligt aflönta presten. Wäl heter det,