talt uttappade (med undantag af flodtiderna,) och was rigenom affall, för dikning och förbättring, blifwit beredt för den i myrens grannskap, synnerligast intill födra och nordöstra delarna med flera ställen, befintliga få kallade hårdiwallds, men lågländta och af bottensyra beswärade mark, samt att, ehuru, hwad här ofvan finnes anmärkt, utdikningsarbetet icke blifwit i allo fullbordadt, de derwid utförda arbeten dock werkat derhän, att en del af de hög: ländtare trakterna, serdeles intill Westkindelandet, kunnat odlas och, hwad fom är allmänt kändt i trakten, redan burit wackra få wäl fädess fom gräsoskördar, hwilket alt witsordar att utdikningsföretaget ej allenast skulle Tända til enskild nytta, utan och blifwa ett exempel för förbors ran af Gotländska jordbruket i allmänhet; — Men då utdikningsarbetet, i anscende till yppade twistefrågor, fer dan hösten 1850 warit instäldt, hwarigenom en del af Tanalerna i myren och utloppen wid höft och wårflodere na redan blifwit uppgrundade samt årligen mer och mer igenfyllas, få, derest företaget ej snart skulle fortsättas, är grundad anledning frukta, att derwid nedlagda arbes ten och kostnader, jemte dermed åsyftade enskilda och all: männa fördelar, förr eller sednare gå totalt förlorade. Wioby den 30 Junii 1855. A. Afplund. (Jnsändt) Artikeln i Gotl. Tidn. N:o 4, under rubrik: Sams tal emellan en Myrlottsegare och en Stadsbo, innehål: ler sådane perfonligheter, att det wore största skäl deruti, att Tidningoutgifwaren uppgaf författarens namn, ehuru hwar och en fom har kännedom om myrodlings-twiften, lätteligen fan gissa hwem fom är författaren. Om man will antaga att en Myrlottsegare haft ett sådant samtal med en Stadebo, fom det uppgifna, få hade han, fämis da han warit född Gotlänning, helt säkert kunnat tala Gotländska språket; det är också säkert att han aldrig frams kommit med dylika yttranden mot någon af fina grannar, och minst mot den Patron, fom derwid påpekas, hwilken, utan att åsyfta egen winning, ständigt wisat Allmogen den största wälwilja och aldrig undandragit fig att räcka of en hjelpsam hand i behofwets stund. Rörande de insända betygen wore mycket att säga; men wi wilja endast i korthet anmärka: 1:o mot Agro: nomen Johnssons berättelse ar d. 19 Maj 1852, wars uti yttras att tusentals tunnland, ar en för odling Yype perlig fastmark i myrens granskap, hwilka Si mer eller mindre grad (lidit ar öfwerswämning, hafva genom ut: dikningen blifwit tjenliga till odling. IS, fom känna trakten omkring PWiartebosmyr, kunna omöjligen begripa hwar Hr Johnsson fått reda på få mycken fast mark fom lidit af wattenöfwerswämning, alldenstund i Bro socken icke funnits sådan jord, från Norrgårda i Weskinde till L:a Myra i Martebo ingen, från Binge till Moos i Stenkyrka ingen, och widare till Mörby i Lokrumme inz gen; således har det utseende af fom all den wattendränkta — skulle funnits under Mörby, Öfwerrejsa, Skäggs, La Myra och Binge hemman, hwilket icke gerna är tänks bart. — 2:o DÅ man wet att Her Enequist äro bröder till Bolagsmannen Consul Enequist, få förundrar det of icke att de utgifwit de wackra betygen; men Ör v. Pas stor Enequisto intyg att Bolaget i Juni månad år 1855 redan odlat 200 tunnl. af VWeftindesmyr tilltro mi mas ra något för mycket tilltaget. 3:o Huru fan Hr Conjul Chasseur bedöma Myrstimotheens godhet deraf, att denna wara uppköptes och lemnades till de wälhullige hästars utfodring, som derjemte troligen dagligen fingo säd? Myrlottsegare. Wi undertecknade, icke delägare i den widt omtalte Martebomyr, hajwa såwäl i Gotlanos som Gotlands Läns nva Tidning, läfst många ywarandra motsatta artiklar om nämnda mor, ywari man finner Moyrodlings-Betaget med flera å ena, och Myrlottsegarne med flera å andra sidan. J anledning deraf taga wi oss äfswen friheten att af wår erfarenhet yttra några ord, hiwad angår sanna förhållandet (21) Först och främst funna mi intyga, att Martebo-myr före utditningen, i fitt naturliga tillstånd, war en winstgifwande trakt: dels för sitt goda och myckna foder, dels genom sitt tillfälliga ål-och fjellfiske, som utan några stora kostnader mar en årlig inkomst, hwiltet nu, hwad angår fjellfisket, är till största delen totalt slut: och) foderajkastningen, icke till en obetydlig del, förminskad. Det är icke allenast saknad för delägarne i nämnda myr, utan äfwen för angränsande socknar, fom derifrån fått forsla foder, dels mot utbyte mot andra waror, dels mot kontant betalning. Alltså tockes oss, att Mortottsegarne å äro af MyrodlingsBolaget, till eganderätten förnärmade. Och hwad of sjeliwa angår, funna wi påstå: att MyrodlingsBolaget rufat fram såsom en siendtlig matt i flera affes enden: såfom med kanalgräfning öfwet måra ärligt ärfda och förwärfda egendomsjordar, såsom haga, äng och sädesåtrar, gärdesgårdarnes försiörande, och sedan wid wattenflodens öfwerswämning öfwer wåra åkrar, hwarigenom säden blijwit soestörd de rr .... lönen INA ss QQAA