Allmänna Rådstugan. Wi fästa Stadens Borgerskaps och öfriga röftberäts tinades uppmärksamhet på den, till instund. Måndag ut lyfta, allmänna Rådstuga och de ärenden, fom då förekomma. Cfter en tidrymd af nära tre år, fer man en fråga åter framställd, fom förut blifwit med bestämdhet afgjord, nemligen: burwwida borgerskapet är willigt afstå från rättigheten att wälja officerare wid Stads-Beväs ringen. — Den 14 April 1856 förewar denna fråga sednast på allmän råädstuga och wilja wi derföre här ins föra det beslut, hwarwid borgerskapet då stadnade; bes twiflande mi, att sädane skäl sedermera uppkommit, fom kunna förmå borgerskapet att nu frångå detsamma. Cnz ligt transumt af protokollet för nämnde dag, lyder bes slutet sålunda: Det antecknades att Borgerskapets äldstes Förman, Herr Consuln R. Cramr, ansåg den föreslagna förs ändringen i afseende å sättet för Officerares wid Stadsbewäringen, utöfwer Underlöjtnantå-graden, tillfättning för nämnde Militär:Corps gagnande, hwadan han för fin del förklarade fig wilja ingå på Herr Mi: litår-Befälhafwarens i detta hänseende afgifna förs flag och att följaktligen det wid Stads:Bataillonen ens rollerade borgerskapets walrätt hädanefter skulle warda inskränkt till rättigheten att utse OÖfficerare till endast Underlöjinantssgraden, dock med willkor att då var canee inträffade i högre grad än första eller Underlöjtnantsgraden samt ide någon officer af lägre graderna af Herr Militär-Befälhafwaren pröfwades lämplig och skicklig till uppflyttning i högre sädan, borgerskapet då skulle wid rättighet till wal inom fig till sådan vacant högre offis eevösbeftållning oförkränkt bibehållas; hwilken åfigt blef borgerskapets enhälliga beslut. DÅ nu borgerskapets rättigheter i förewarande afseende småningom blifwit reducerade till nyssnämnda bes slut, men deremot skyldigheterna qwarstå oförminskade sedan den tid borgerskapet friwillgt enrollerade sig och dessutom sedermera mycket blifwit anbefallt för att skärpa dessa skyldigheter — så äro wi öfwertygade att borgers stapet noga tager denna fråga i öfwerwägande, innan det ingår på att för alltid och onödigtwis afsäga fig den enda och sista rättigheten, fom ännu qwarftår och fwars t till ide något twång förefinnes. — —