under anhållan det Hr Landohöfdingen, i de delar tom har nedan antydas, wille med sitt höga inflotande befordra denna angelägenhet till stvndsamt och sådant slut att det enskildas och allmännas rätt och bästa derwid i möjligaz ste måtto warder iakttaget och sammanjemkadt. Af handlingarne i detta mål inhemtas, Oland annat, att Hr Landis Secreteraren och Riddaren L. Hambraeud jemte Hemmansägarne O. Swe bilius, E. Detlofsson, P. Lutteman och MN. Söderberg hos Konungens Bes fallningshafwande i Länet anmält sig, såsom delägare i Martebo Myr, wilja uppodla fina deri ägande andelar och, för sådant ändamål utdika och aftaps på Myren jemte dermed sammanhängande Norderz och TSide-myrar, samt begärt förordnande för Hr förste Landtmätaren Majoren A. Asplund att i Laga ordning densamma afwäga och bland annat, utreda om, genom utdils ningen, förlust kunde tillskyndas möjligen befintlige fiskerier, äfwensom, i bändelse icke alla delägarne i Myrorne wille i utdikningen deraf deltaga, bes stämma den ersättning, hwilken kunde tillkomma dem fom wille fina Miyrz lotter afstå; att Hr förste Landtmätaren Majoren Asplund, efter ar Konunz gens Befallningshafwande erhållit förordnande att de begärda atgärderne för Myrens utdikning företaga och i Laga ordning fullborda, med biträde ar utsedde gode män företagit omförmälde förrättning till handläggning och uti d. 11 Sept. 1850 asgifwit utlåtande, af anförde orsaker, förklarat fig ej funna taga befattning med bestämmandet af den erfättning fom borde till: komma dels de Myrlottsägare, hwilka ej welat i utdifningssföretaget ingå, dels de Hemmansz och Myrlottsägare, fom genom Morfältets och träskens uttappning förlorade ål och fjällfiskerier, och, under åberopande ar 8 8. i Kongl. Förordningen d. 20 Jan. 1824, förelagt dem, som anmält sig wilja uti Myrens utdikning deltaga, att till Gottlands Norra Härads-NRått ins stämma målet fift inom 4 månader derefter, wid äfwentyr att den wäckta uttappnings-frågan eljest ansågs förfallen, till följd af hwilket föreläggande Hr Landö-Secreteraren och Ridda ren Hambreud för egen del och enligt fulls magt af Hr Grosshandlanden och Riddaren C. F. Liljewalch, Handlanden Hr v. Consuln L. N. Enequist, Hr Boktryckaren L. J. Hjerta, samt L. P. Ekman och I. N. Holmberg, å Myrodlingssbolagets öfrige intressenters wägnar, till 1851 års Winterting med nämnde Härad i målet uttagit fråm: ning å of, fom undandragit fig att i myrens utdikning deltaga och i fame ma stämning, fom d. 2 Jan. 1851 blifvit å Rätteno förstuga uppflagen samt d. 5 i berörde månad uppläst i Weskinde, Bro, Lokrumme, Tingstäde, Stens kyrka, Martebo och Lummelunds socknars kyrka, förbehällit fig att få mår let under def fortgång widare utweckla samt fri och öppen talan allt hwad till målet hörde bibehållas; att wi uttagit genstämning å Myrodlings-bolaget med påstående, att bolaget, som egenmägtigt, olagligt och oklokt företagit och fortsatt omförmälde myrs utdikning, måtte wid werkande påföljd ålägs gas att med all befattning i afseende på myren, såwidt det kunde inwerka på wår rätt, upphöra intill dess genom Domstols Lagakraftwunna beslut blefwe bestämdt, både att myrens uttappning borde äga rum samt huru och med hwad wilkor den finge ske; att bolaget måtte förpliktas tillhandahålla of full ersättning för oss genom utdikningen redan tillskvndad och widare uppkommande minskning af foderz och beteö-tillgång, samt mistning ar Ale och fjällfiske i myren, för den jord fom till kanalerne medtagits, för uppe kastande af jord och för skada genom gräsets nedtrampning wid fanalerne samt för skog, fom medtagits wid kanalernes gräfning jemte hägnadero förs störande, samt att bolaget måtte, jemte förlust af de förmoner detsamma genom författningsenligt förfarande i denna fråga möjligen kunnat tillgodos komma, tillika ådömas Laga answar för allt intrång, som bolaget medelst 0: behörig kanalgräfning m. m. oss förorsakat; att Härade-Rätten, dels i anledz ning af wår invändning, att, enär wi ide utgjorde någon hel menighet, us tan endast wissa Myrlottsägare inon hwarje af de omnämnde Socknarne, det af Hufwudkäranderne begagnade s.ämningssätt ej wore lagligt samt def utom att ftämningssanföfningen ide innefattade några bestämda påjtåenden, medelst beslut af d. 1 Mars 1851, fig utlåtit, art, då wi utgjordes ar ett större antal i 7 särskilda kyrkosocknar boende personer och i åtskillige socknar de fleste åboer, deraf flere möjligen wore för Myrodlings-bolaget alldeles 0: kände, i följd hwaraf wi ansågos beftå af menighet, samt lämningen 7 weckor före tinget icke allenast wore från kyrkorne i nämnde Socknar upp: läst, utan jemwäl uti Rättens förstuga uppslagen, ansåges det af Volaget Begagnade stämningssätt, jemlikt Kongl. Resolutionen d. 29 Maj 1752 och Kongl. Maj:to och Rikets Swea Hof-Rätts Bref d. 27 Sept. 1853 wara med lag öfwerensstänimande, hwadan anmärkningen deremot ogillades, åf wensom Härads-Nätten, med ogillande af inwändningen om stämningens be skaffenhet, fann Bolaget hafwa det genom stämningen åsyftade bewarande af sin rätt behörigen iakttagit, dels ock genom Utslag samma dag förklarat, att då fråga uppstode om werkställighet af wattenafledning, fom för odling eller förbättring af jord, deri flere hade del, pröfwades nödig, skulle den, fom ej i kostnaden dertill wille deltaga, wara berättigad och pligtig att för fin andel i jorden af öfrige delägare taga ersättning, hwilken borde giiwas i annan jord efter stadgad grund och mätesmäns bestämmande. med iakt tagande i öfrigt af enahanda ordning som för slike fall wore stadgad uti Kongl. Förordn. d. 20 Jan. 1824, hwilken bestämde, att i frågor om utz tappning af watten, skulle Landtmätare och Gode Män derom gifwa utlå tande samt om wilkoren och sättet derför, uppskatta jorden och mwattenswers fet, som skulle rifwas, derefter frågan, i händelse af missnöje med desse åts göranden, borde ti laga Domstol förwisas, men i förewarande mål Förs rättningsmännen ide uppgjort något förflag till ersättning, hwarken för jors den åt Myrlottsägare, fom i odlingsföretaget ej mille ingå, eller för den genom uttappningen mistade fisk ehuru förrättningomännen i i öfrigt enligt ofwannämnde författningar förfarit, i följd hwaraf förrättningen, i hwad på dem ankomme, ansåges behörigen afslutad, samt de af förrättningsmännen åberopade swårigheter för de omförmäldte frågarnes pröfning ingalunda wore mindre för Domstolen än för förrättningsmännen, fann HäradisNRätten fig icke funna eller äga att då taga befattning med de åt densamma hänskjutne frågor, utan wisades ärendet åter i hela dess widd till förrättningsmännen att dermed widare Lagligen förfara, och ärendet till flut bringa utan hin: brel den 27 Sept. 1753 för dert omförmälda fall medgifna stämningssätt, ty od då, efter hwad ostridigt wore, den af Bolaget i målet uttagna fläms ning ide blifvit oss delgifwen på fått Tagen i 11 Cap. 7.8 M:3:DB. föres skrifwer, fann Qof-Närten, jemlikt I I i samma Cap,, skäligt att, med äns dring af Härads-NRåttens öfwerklagade beslut derutinnan, förklara nyfnämns de stämning ogild, i följd hwaraf få wäl Härads-Rättens yttrande i ans ledning af invändningen om stämningens beskaffenhet, fom oc Härads Rätz tens hufwudsakliga Utslag, i hwad det anginge Bolagets talan, likmätigt 25 Cap. 21 8 MR:5DB. undanröjdes, samt att, beträffande den af of mot Volaget instämda talan, H.M. ide ägt någon anledning, att, på sätt fom skett, undandraga fig att dermed taga befattning, blefwe, i anseende till fås lunda förelupet Rättegångofel, Härads-Rärtens Utflag äfwen derutinnan upps häfwet och saken i denna del wisad åter till Härads-Rätten, fom uppå ans mälan hade att densamma ånyo företaga och dermed Lagligen förfara; att, med anledning af Bolagets häröfwer anförde beswär, Kongl. Majt, genom Nadigt Ultslag den 31 Det. 1853, fig utlåtit, att, emedan QHärads-Rättens i Rättegången meddelade beslut, hwarigenom de gjorde inwändningarne, dels mot det sätt hwarpå Bolagets stämning blifwit oss kungjord, och dels emot samma stämnings innehåll, äro worden ogillade, warit af den beskaffenhet, att, enl. 16 Cap. 4 8 MRB, talan emot beslutet icke Lagligen kunnat fullföljas annorlunda ån i sammanhang med hufwudsaken, samt Häradss Rättens förfarande att, wid sedermera företagen pröfning af de särskilda stämningspåståenderne, förwisa twisten, i hwad den angick fufwudftämnins gen och De frågor fom af Landtmätaren och Gode männen blifwit till Doms stolen hänstjutne, tillbaka till bemälde Förrättningsmän och att såsom följd häraf förklara genstämningen med deruti framställde yrkanden då icke kunna till widare behandling upptagas, innefattat få beskaffade hufwudsakliga bes slut, att, sedan Hårads-NRåtten sålunda genom slutligt Utslag skiljt saken ifrån sig och ansett den böra på ny stämning ankomma, ändring häruti, jemlikt den ordning för dylika måls fulljöljd, som i Kongl. Förordningen den 30 Nov. 1841, jemförd med Kongl. Förordningen den 20 Jan. 1824, finnes stadgad, bordt efter wad sökas, men saken, i anledning af Håradås Rättens eriktigt meddelade befwärs-hämvisning, ite i sådan ordning till Hof:Rätten inkommit, altså och då Hof-NRätten icke destomindre upptagit de derstädes anförde beswären till pröfning och derwid ingått i bedömande af twist hwari wädjas bordt, men icke wädjat blifvit, pröfwade Kongl Maj:t, i förmågo af 25 Cap 218 ISB. rätiwist art, i anicende till sålunda hos Bof-MNätten förelupet rättegångofel, def öfwerklagade Utflag upphäfwa; Och blef i sammanhang härmed, Härads-NRättens meddelade befwärshänmnisning jemwäl undanröjd, med oss lemnad rätt att hos Härads-Rättens Drds förande anmäla of till erhållande af ny hänwisning för sakens fullföljd ef ter Wad, hwilken anmälan dock borde göras inom 3 månader derefter, wid påföljd att all talan mot Härads-Rättens i sjeljwa saken gifne Utslag eljest förlorades; att efter det wi mot Härads-Nätters llislag anmält och fullföljt wad, Kongl. Hof-NRätten d. 25 Maji 1855 gifwit Dom af samma innehåll som def ofwananmärfta Iltslag af den 22 Aug. 1851 utwisar; att sedan Bolaget häruti, efter nedsatt revisionskilling, sökt ändring, Kongl. Maj:t, medelst Dom den 21 Julii förlidet år, i Nåder sig yttrat, att, hwad först anginge hufwudkäromålet, få enär förewarande om utdikning wäckta fråga, för fullföljd hwaraf stämning i saken blifwit uttagen, rörde menighet, och wi utgjordes af ett större antal medlemmar af samma menighet, funne Kongl. Maj:t Bolaget icke stäligen böra anses hafwa warit förhindradt att begags na det genom Kongl. Resolutionen den 29 Maj 1752 medgifna flämningss sätt, och pröfwade således rättwist upphäfwa Kongl Hof:-NRättens Dom, fås widt den ogillat stämningosättet och på grund deraf undanröjt Häradå-Räts tens öfwer hufwudkäromålet meddeldta Utslag, hwadan saken i denna del åters förwisades till Hof-Råtten för lagenlig behandling; men beträffande genfäs romålet, funne Kongl. Maj:t icke skäl att i Hof-Fättens Dom göra äns dring; samt att Kongl. Hof-Nätten den 5 sistl. Aug. afgifwit sådant doms slut, att hwad först anginge wår inwändning derom, att den af Bolaget i saken uttagne stämning icke innefattade någre bestämde påståenden, få emes dan, efter det förste Landtmätaren Majoren Asplund och utsedde gode män på sätt ofwan förmäldt är, i utlåtandet förklarat fig ej funna taga Befatts ning med bestämmande af den ersättning som borde tillkomma, dels de Myrlottoägare, hwilka ej welat i utdikningsföretaget ingå, dels de hemmanssoch Myrlottsägare, fom genom Myrfältens och träskens uttappning förloras de åls och fjällliske, samt förelagt dem fom anmält fig wilja i Myrens uts dikning deltaga, att till Härads-Nätten inom wiss förelagd tid instämma målet, Myrodlingsbolaget, med åberopande af Landtmätarens och Gode Männers berörde utlåtande, uttagit ifrägawarande stämning; Och Bolaget således måsle anses hafwa genom stämningen påkallat Härads Rättens pröfs ning ar de frågor, fom blijwit af Landtmäta ren och Gode männen till Hä rads-Mättens behandling hänskjutne, ty funne Kongl. Hof-NRätten ej, ffäl att i Häradd-Mättend i affeende å nämnde inwändning meddeldte beslut ändring göra; och pröfwade Kongl. HofRätten rättwist Härads Rättens i hufmwuds käromålet gifne Utflag att gilla, Efter af oss sökt ändring i denna Dom, beror målet nu för 3:dje gåns gen på Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning. Hwad wi mot behandlingen af denna sak haft och hafwa att anmärka är hufwudsakligen följande: 1:0 Enligt ofwanåberopade 1824 års Kongl. Förordning, 8. 6., jems förd med 8. 16., hade det, efter wårt förmenande, ålegat dem fom sökt förs rättningen att wisa, antingen att de Hemmansdelar hwilka i Myrwattnet ägde ål: och fjellfiffe, oh derföre blifwit skattlagde, icke wore med intects ning beswärade, eller oc att inteckningshafware blifwit kallade till förrätts ningen, hwilken, innan sådant fullgjorts, icke kunnat med Laga werkan fös retagas; och som Sökanderne försummat denna wigtiga omständighet och Myren få till wida redan är aftappad att ifrågawarande fiske totalt förs swunnit, hwadan inteckningshafwares fallande numera är utan ändamål, funna wi, synnerligast fom berörde Hemmansdelar werkligen äro med intecta ningar beswärade, ide annat förmoda än att Kongl. Maj:t nådigst förklarar?