Crehundrade år gammal fosterländsk fång. Af Konung Gustaf den ke Wasa. (Slutet af Konungens: Genfwar på någer flyter aff then Danske Cröneke, 1558). Tu Suensk, haff stadigt tijn tröst til Gudh, Och wandra alt effter hans wilie och budh, Jnnerliga honom åkalle. At han tigh til watn och land, Och uthi all lycksaligh tilstand, Nådelige werdes behalle. Och lät cy misbruke titt tolemodh, Simpelheet är ey heller altijd godh, Uthi wichtige handlinger och saker. Ty somme tine naboer äre arglistige, Uthi behendigheet och swick fast dristige, Alt som förgifft ige draker. War therföre stadigh som en mur, Sätt icke troo til någen lur, Til oenigheet wil rådhe. Ehwad han är mere ringe eller stoor, Tu bliffuer förrådd um tu hastigt troor, Och förd j iemmer och wådhe. — När tu man kan så stadigh bliffue, Tijn olycke kan tu ifrå tigh driffue, Med roo j Swerige bygge. Elfte och ähre titt faderösland, Och war thy gagnlig othi titt stand, Hielp til thet wäl beskydde. Ther til låt tigh ock ey förfäre, Som berget skal tu tröstfull wäre, Som thet moot haffzens bölier. Gudh unne oss medh fredh och roo, Retiferdelighen jammen boo, Then ene medh then andre! Anm. för läsare bland menige man: Sim sertenhet. igulet, Swek. Lur, lucer, berragare yblå blott. Thy, det. I bliffue, m. fl. ord, läses u såsom i.