af såwäl det gotländska fom toska Borgerskapets i Wisby Borgmästare och Rådsherrar en skrijtlig förklaring, i hwilken de erkände; att Wisby stad hade förbrutit sia emot Konungen, i det den fördristat fig att, på eget bewåg. Konungen ovåtfpord, omgijwa fin stad med murar, och att föra wapen mot Bönderna, för hwilka begångna fel fladen till straff och försoning underkastade fig att till Konungen erlägga 2,000 mark silfwer oc) 500 mark penningar; widare förpligtade de fig, att aldrig sjelfwa taga hämnd på Allmogen, utan hänffjuta till Konungen hwarje twist, derest dock icke en hastig öfwerrumpling twunge staden till sjelsjörswar; att ide hindra Böndernas bud till Konungen; att hålla stadens portar öppna för Konungen ifall det skulle täckas honom att besöka staden, äfwensom för hand mån; att ide erkänna någon annan herre än Konungen af Swerige; att anskaffa borgensförsätringar af städerna Livet, Wismar, Rostock, Greifomald, Stralsund och Riga, att deja ar alla fina krafter skulle tvinga Wisbv stad till underdånigbet, ifall staden i någon mån wisade fig ohörfam mot Konung Magnus; samt dessutom, att Wisodv ftyredmän och borgare sjeljwe och på egen bekostnad skulle utwerka bannlysningsbref öfwer staden, ifall de widare förtörnade Konungen, och slutligen: om stadens Borgare i något fall jöcbröto fig mot nu ajgijna sörpligtelse, underkastade de fig, att i böter erlägga 10,000 mart silfwer, fom Konungen efter behag kunde utkräfwa. På sådana hårda och förödmjukande wilkor, som drabbade endast ena parten eller Stadsboarna, bief den myndige Magnus Ladulås försonad, och landsfreden på Gotland återställd. SwärdsRiddare från Estland och Lifiand, som warit inkallade till Allmogens understöd, förfogade fig nu tilldaka: huru de blifwit godigjorda för färden, är ide bekant. J Gråbrödraklostrets i Wisby förut nämnda årsböder är för 1288 dessutom antecknadt, att det nu för Wisby Borgerskap Oolef tillåtet att hafwa murar kring ftaden. Andra utkuns der omnämna ide en dylik tillåtelse. Ej heller unnes för den uppgiften, att Konnngen skulle hafwa ålagt Bönderna, att för den skada de tillfogat VTVisby stad, för hwarje Ting (— dessa äro 20 —) uppbogga ett torn eller rundel å ftaddmuren, — något annat stöd än Strelows berättelse. Denna uppgijt tyckes wara föga trowärdig. To VWidsoy Borgerskap hade Konungen owetande och således utan hans tillftånd omgärdat (eler börjat omgärda) sin stad med murar, och denna stadens tillslutenhet, i förening med derjemte widtagna, för Allmogen trockanoc pålagor, hade wållat uppenbar fejd mellan Staden och Landsboarua, och för allt detta blef staden dömd till stränga böter, och måjte i offentlig ffrift tillsiå, att de förbrutit fig mot Konungen genom murarnas byggande utan hand tilftånd; och att då, under sådana förhållanden, den för konnngamaktens jörstärkande ifrige Magnus Ladulås skulle giswa befallning til Bönderna, att just utwidga och förbättra den bejästning, ban ogillat, och derigenom göra den stad mäktigare, hwars sjeljständiga och stolta lynne mar wäl bekant — detta synes icke ega mycken sannolikhet. Sedan striderna med landsbvagden bliswit bilagda, företog:sig Borgerskapet med kraft och allwar stadens befsästande, och år 1299 skall murarnas och wallarnas slutboggnad hafwa blifwit fullvordad. Wisbv stad stod Då i hendis Floer ech störste Blomster anmärker Strelow. Från denna tid blef Gotland lugnt och under fin mest blomstrande tid trofast tillgifwet Sweriges Konung. — (Slut på La delen af Gotlands Krönika)