rika skaror af Pilgrimer (betgörande wandrare; oc) Riddare tid Lifland, och till erkänsla för det bistånd och de fördelar, som de derstädes tämpande Tyske Swärds-Riddarne hade af fina förbindelser med de gotländska töpmännen, bewiljades åt dessa de mest widsträckta handelsfriheter, så att de utan tull och annan utskyld tunde besöta såwäl Dina, fom Liflands och Estlands öjriga bamnar, och i Riga war Gotlands Lag och Gotlands Mynt gällande ända in på 1300-och 1400-talen. För hela Handeln med de nort-östra länderna mar Gotland hufwud-nederlagsplatsen, war starel-orten för köpenskapen och warubvtet mels tan östliga och westliga Guropa: i England, Flandern, Holstein, Bruncvig och andra länder hade de gotländske töpmännen flora och synnerliga rättigheter. För ala de särskilta handelofördindelser, fom Tosklands westliga städer hwar för fig flutit i nyssnämnda länder och i Danmark, Swerige och Norge, blej Wisby en medelpunkt. Denna stad, dessutom en af de förnämsta medlemmarna i föreningen mellan de nord-ipska städerna, mar under fin wälmakts-tid en af de rikaste och präktigaste, och def Sjö-rätt mar midt oc) bredt bekant samt af en mängd täder antagen. Sexton ståtliga korkor inom och twenne utom staden, många kloster-och gilles-hus, woro bewis på stadens rikedom, byggnads-kraft, bildning och katholska tros-lij. Rådet i Wiohy, som bestod af aderton gotländska och lika många tyska medlemmar, hyllades såsom en högsta domstol, dit man från flera länder wädjade i handelsmål. Enligt krönikans sagolika beråttelse, bade de ståtliga borgare -husen derstädes koprarportar och förgyllda fönsterposter: att de hade höga: trappformigt slutande gafimels rösten, hwäljda pelarburna wåningar, sönstersmygar med marmorsäten, portar och fönster med slipade marmorprydnader, är deremot ingen saga. J en gammal wisa om Nils Guldsmed och Kung Waldemar heter det om dessa tiders rikedom med glänsande öfwerdrift: ö Guld måga de Gutar på lispunds-wåg, Och spela med ädlaste stenar. Swinen äta ur silfwer-tråg, Och hustrurna spinna på guld-tenar. Jnom murarna bodde — säger krönikan — 12,000 Borgare, hwarmed menas köpmän (od) deras hushåll?), såsom synes af tillägget, att dembetsmännen eller handtwerkarne, med undantag af Bagare ech Guldsmeder, bodde utom staden — en sifferuppgilt fom dot till någon del tål inskräntning. Slutligen må hår nämnas de rika skatter af österländska, öst-och iweftsromerfba, anglo-sachsiska samt tyska mynt, af guldbrakieater eller medaljer från Byzantz (Konstantinopel), af flera slags jorntidsprydnader utaf guld och silfwer, som wid plöjningar och gräfningar bliswit funna i Gotlands jord och fom der ännu årligen hittad, och ywilka bära wittne om öns fordna widsträckta handelsförbindetfer. Att det uppblomstrande, stolta och rika kövmans-samfundet i Wisby tidigt war angeläget om fin stads besästning, fan antagas såsom säkert. Dock finnes ingen urkund, som wisar, att en sådan befästning förekommit förr än fram på 1200stalet. De gamla uppgifterna om förloppet med den wäldiga ringmurens och de widpass femtio murtornens boggnad, äro orediga och bwarandra motsägande. Så mydet är emedlertid säkert, att på 1280-talet hade stadens Borgerskap, stolt öfwer fina uppförda förswarswerk (— hwiltas byggnad företagits swenska Kungen owetande, enär staden betraktade fig såsom ett sjelsständigt och oberoende samhälle, utan erkändt undergifwenhetsförhållande till någon stat —) emot Landsboarna antagit en pockande och hotande hållning, pålagt dem nya tull-unigälder, hindrat dem att med klagomål fara öfwer till Konungen, samt dessutom inkräftat mer än de åtta famnar af stranden på bondens egor, ehwad stranden wore plöjd eller oplöjd, hwilka Borgerskapet af gammalt hade sig upplåtna för warors uppläggning och bergning. Allt detta retade Landsboarna, fom öfwer de noa pålagorna och tilltagen förgäfwes klagade hos Borgerskapet; men fom staden hade att wänta biständ af Läbet och de andra wendiska (nordtyska östersjöä-) städerna, brydde man fig ide om Allmogens klagomål. Bönderna skickade då bud til Härmästaren i Lifland om understöd, och såwäl han sjelf som årskilliga af tvska SwärdsRiddarne inställde sig till deras hjelp. Nu grepo Bönderna till wapen till förswar för sina kränkta rättigherer, och det blef år 1288 ett stort krig mellan Stadsoch Lands-boarna — magna guerra inter Cives Wisby et Bondones terrea, såsom det heter i Sankt Karins Gråbrödaklosters på munklatin förda årsböcker. Bönderna anrockte mot fladen, och hade til anförare Olof Rangwalds i Tofta, Peter Hardings i Wall, MRikaöl Taxstens i Lärbro, Olof Gartarwe på Gammalgarn, Thomas Bilder i Lau och Hegleif Bwinnegårda i Hafdhem, fom alla woro — enligt kröntkan — förnäme adelsmän sodalmän 2) och höfdingar. Defa läto uppbåda hela Allmogen. När detta ölef kunnigt, drogo Wisbspboarna under fina fält-öfwerstar ut, och begge härarna möttes, i April månad 3:e Sönd. efter Påsk nyssnämnda år 1288, mid Högbro i Roma, der det blef en hård strid, fom räckte intill aftonen, då bond-hären blef slagen och flyende måste föfa skogen. Många af de flvende upphunnos i Sjonhem och togos till fånga på ett ställe, fom sedan blef falladt Winkels, emedan Bönderna der fröpo i mwinElar och rår för att rädda fig, och Krönikan förmena, att annexet till Sjonhem, Wiklau (Wintelouff) äfwen att denna anledning fått sitt namn. I Sjonhem finnes en trakt, fom är full med ättehögar, och åtskilliga gamla slagsswärd och pantsar hafwa der påträffats. — Men Bönderna förlorade ide modet af detta nederlag, utan samlade sig på nytt, och wille tåga mot Wisby. Då möttes för andra gången de siendtliga härarna i närheten af Roma Kloster, der många stupade å ömse sidor. — Men som dessa inhemska fiendtligheter endast tiente till landets förderf och folkets förödande, lade sig Presterskapet i Wisby kraftigt emellan, och anwände all möda på att förlika de twistande, och genom dess bemedling blef det öfwerenskommet, att Böndernas fullmäktige skulle på bestämd bag infinna fig i Nunnornad eler Systrarnes kyrka (troligen S:t Drotten, norra Systerkyrkan, hwars tyrkoherde hade wården om S:t Jakobs Nunnekloster), och att det emedlertid skulle wara fullständig wapenhwila. På Böndernas wägnar inställde fia Nils af Ekeby, Gerwid af Wenae, Gerward ac