Wolff. Adjunkten Mag:r C. J. Bergman, Seminariis föreståndaren L. J. Ringbom. Repslagaren I. Kryhell d. ä. samt Gördelmakaren J. Kullberg. Till Suppleanter utsågos: Hofkamreraren G. M. De Berg, Löjtnanten Sillen, Adjunkten P. A. Säve och Mufikzdirektören IF. W. Klint. — Den 6:e November, Gustaf Adoli den Stores dödsdag, blef härstädes högtidlighållen af Allmänna Sångföreningen, fom, talrikt församlad, på Stora Tor: get utförde sköna fosterländska sånger. —Arets Markegångs-priser, i Riksmynt. Hwete. Råg. Korn. Hafre. Gotlands län . 17: 64. 11: 50. 11: 50. 7: 50. Stockholms d:o 19: — 12: 25. 11: 75. 8: 25. Kalmar d:o 18: — 12.: 75. 10: 95. 9.: 2. . Oland .. 17: — 11: 75. 10: 95. 8: 97. Ostergötlands d:o 17: 50. 11: 50. 9: 92. 6: 50. (jorts.) — Wid det nyligen hållna prestmötet i Kalmar ar: gafs, i fråga om lekmannawerksamheten inom Kyr: fan, nedanstående yttrande ar Biskop Genberg och antogs af det samlade presterskapet såsom dess gemensamma tanke: Wid den hnsliga andakten är lekmannens werksamhet till kristlig upplyggelse allmänneligen både erkänd och fof: ordad: lekmannawerkjamheten för kristendomens befräme jande äfwen i det offentliga har i församlingen, enligt swenst kyrkoförfattning, ett både widsträckt och lagligt utrymme. Såsom ledamöter i kyrkoråd, i skolstyrelse och i andra befattningar, hafwa lekmän, enligt gällande röreffrifz ter, både rättighet och pligt att werka för kristlig under wioning, för befrämjande af hwad till religionens och fe dernas wård hörer. Klockaren har skyldighet att i förfame lingen meddela barnen underwioning, tolkskoleläraren är wenså. Den största förmåga och den warmaste nitälskan syntes på dessa widsträckta och fruktbärande fält hafwa fullt utrymme för anwändningen af sina krafter, och man kunde icke med skäl påstå, att lekmannen wore från en ordnad, sannt krisilig werksamhet utesluten. Men utom denna lag: liga ordning fordrade man numera för lekmannen äfwen rättighet att efter eget behag i konventiklar offentligen uppe träda såsom predikande eller förklarande Guds ord. Att denna sjelftagna werksamhet i wissa fall kunde medföra något gagn, wille talaren icke bestrida; men att den utan uppsigt och kontroll oftare wisat fig förderflig genom ut bredande af willomeningar och satser, fom undergräfwa både religion och sedlighet, har en beklaglig erfarenbet till fullo ådagalagt. Frågan wore således att kunna undwika dessa olägenheter utan att undertrycka det goda, fom lets mannawerksamheten i wissa fall möjligen fan åstadkomma. Om man här wille beröra denna i sanning swåra fråga, få mille talaren fästa uppmärksamheten på, att man dere om ide hade befogenhet att på prestmötet lagstifta eller reglementera. Man kunde blott utt rycka en opinion för gemensamt förfarande inom embetopligtens gränser. För egen del ansåg talaren önskwärdt, att pastor och kyrkoråd, hwar inom fin församling, kunde lagligen tillse, att ins gen måtte der uppträda tolkande bibeln eller ledande fonz rentiklar, om hwilken de icke kände eller tilljörlitligen fins de inhemta, att han werkade till befrämjande af sannt kristlig upplysning och gudsfruktan. Detta wore hur wudsakliga syftningen af ett wid sednaste rikodag frams siäldt förflag, hwarom meningarne wäl ännu more delas de, men hwilket dock torde hafwa en framtid, mindre af lägsen i samma mån, fom förslaget understöddes af en allmännare opinion inom landet. — Till Kontrollör wid den förre brännerisrörelfe, fom v. Konsuln m. m. J. P. Stare erhållit tillftånd att å Furubjers i en månad från och med d. 15 des til o. m. d. 15 Dec. uröfwa, har af Kon:s Befallningshafwvans de Löjtnanten W:m Belfrage blifwit förordnad. — Cns ligt enskilta underrättelser från Kalmar har Jägmäftas ren Lidman under en resa öfver Kalmar Sund mwådliz gen omkommit. — Listledna Lördag började S:t Car tharinais Torn ur att åter för oss flå timmarnas slag, ehuru i förstone något staplande och osäkert, men federmes ra med allt större bestänndhet. Då emedlertid såwäl detta, fom Domkyrkans tornsur, i följd af kända skäl icke i fina tids-uppgifter torde funna blifwa altjemnt tillförlits liga, är det med nöje fom G. L. T. omtalar, att Läraren mid Navigationoskolan härstädes, Löjtn. N. Törnawist förs klarat fig beredwillig att å det högtbelägna och midtoms kring svnliga Sjögrerfea huset, der nämnda skola har sin lokal, medelst en s. k. Tidkula (i likhet med hwad förhållandet är å Navigationss-ffolans hus i Stockholm) ett par gånger i weckan tillkännagifwa den werkliga tis den. Den obetydliga kostnad, fom för en sådan kulas anbrinaande blefwe erforderlia, torde Drätfel-Fonunikios