) Det vore ssanning af vigt, att af Insändaren få veta, hvad ett kristligt samhälle i sådan sak rätteligen skall göra. En lifdömd undervisas, förklarar sig beredd till döden och tyckes vara det; ban anträder, fri från fängsel, den sista jordiska färden, gör intet rymningsförsök under vägen och behandlas med allt förtroende, han får t. ex. ensam aflägsna sig ett stycke från vagnen, och återvänder dit; men framkommen och omhvärfd af dödens redskap, gör han (i yrsel?) inom spetsgården och folkhopen ett försök attundkomma. Skall han då återföras, på nytt undervisas, på nytt utföras ? Ocb månne icke då ofta skulle inträffa, hvad Insändaren här ofvan kallat pen orimlighet, att (nemligen) påbjuda ett straff. hvilket det står i den dömdes magt, att, efter eget godtfinnande, undandraga eller underkasta siga? — Om en menniska är till döden väl beredd eller icke, lär endast Han, som pröfvar hjerta och njurar, kunna dömma, Riktigt har derföre Insändaren sjelt erkänt, såsom ven tydlig sakse. alt sånges vägran, att bereda sig, ej må vara oöfverstigligt hinder för domens fullbordan c. — G. L T. aftrycker nu, i stället för vidare ordande härom, hela det omtvistade stället i Straffbalkens 3:e kapitel, 4: aÄr fånge gensträfvig och hårdnackad och vil ej bereda sig til döden ; gånge äntå domen til sullborden. Nu bekänner han i fängelset annan missgerning, än then han redan är dömd före : eller at andre ther i delachtige äro : eller är uppenbar siälavåda ; tå gifve Konungens Befallningsbafvande thet Öfverdomaren tilkänna, som dömdt hafver, och afvänte thes utslag. Ej må med doms fullbordan uppehålles, och missgerningsman återföras, sedan han på rätteplatsen kommit, utan thes vigtigare skiäl thertil ärog. — Hvad utmärkte på sorgligaste vis den omtalade afrättningen ? Dödsfångens i sista stund visade ogensträfvighet och hårdnackenhete, han ville icke, just då dödsberedelsen i sin allvarsammaste och högtidligaste form förestod, bereda sig och reda sig till döden, han försökte att komma undan, Hvad stadgar lagen om sådan ygensträsfvighete? Gånge äntå domen i sullbordana.a — Om det skäl, som här skulle kunna åberopas, eller ogensträfvighete. har lagstiftaren redan i S:ns början stadgat, och andra skäl (t. ex. nya, vigtiga, andras väl eller ve gällande bekännelser ?) måtte alltså i :ns slut vara åsyftade. — Och sådan död utan sann dödsberedelse kan väl jemföras med bråd-död 7 I hänsyn till båda står hoppet på den eviga barmhertigheten, hvars vägar icke äro menniskors vägar. G. L. T.