ikat, huruwida sisinämnde Iltslag blifwit af Kronans Ome bud öfwerklagadt, men derwid ej kunnat inhemta annat, än att Ultslaget, enligt uti SKammarz Advocat-Fifcalsz Kontorets Diarier förekommande anteckningar, synts was ra Advocat-Hifeals-Embetet delgifwet. — Då nu hwarken KammarzAdvocat:Fifeals-Embetet, fom sålunda fått der af Uttslaget. eller Konungens Befallningshafwande, eller Landekamreraren i Länet, fom wäl icke eller fan förnekas blifz wit delgifwen Iltslaget, enär det finnes inhäftadt eller ans tecknadt i Landskontorets handlingar, och desssutom blifz wit i Länets kyrkor kungjordt, funnit sig föranlåtna, att i stadgad ordning, öfwer detsamma anföra underdåniga Beswär, lärer det ide återstå annat än att antaga deta detsamma wara laga kraftwunnet; samt att, i och med detsamma, såsom Herr t. f. Landokamreraren utros par, äfven att ÅKronans talan år all. — I allt fall och då Utslaget i fråga redan utöfwer ett halft sekel wuns nit tillämpning torde det wara mera rättsenligt, att mes derbörande, der de gitta, wisa att Ultslaget icke wunnit laga kraft, än att affordra Kalkugnsegaren bewis om motsattsen. — Man har äfwen welat antyda, att Kalkugnsegarens rätt till wed skulle bero ar Ortens skogstillgång. Dm denna antydan skulle hafwa något skäl för sig, så lärer den dock icke kunna sträckas närmare närwarande tid, än till år 1784, då Kongl. Maj:t, efter föregången unders sökning i Orten, genom Nådigt bref den 12 Oet. 1784 fastställde, att, med afseende å skogarnes bestånd för all framtid, Ser bränningar Kalk wid Krono-Kalkngs nen i Wisby årligen skulle få werkställas, eller till år 1802, då Kongl. KammarsCofllegiuur uti bref den 3 November, fastställde att, utan allt afseende på skogstillgången, wedanslaget skulle till Kalkugnen utgöra 400 kastar års ligen om Ser bränningar werkställdes. Widare har man welat framhålla, att genom fbattes köpshandeln med Kalkugnen, Kronan förlorat och föpas ren wunnit. — Om ett sådant förhållande ägt rum, få lärer det näppeligen kommit flere än första köparen till godo; emedan wid köp, som sedermera tid efter annan skett man och man emellan, hwarje säljare nog förstått utfträcs ka fina anspråk efter conjunctur och de förmoner han funnit Kalkugnen äga; och i öfrigt torde det icke få före bises, att en, genom köp wunnen eganderätt, är lika hes lig och oantastlig, ehrwad köpet skett på mer eller mindre förmonliga wilkor för säljaren, denne må nu wara Kos nan eller enskild man. — Det är dessutom icke ensamt på Wisby Krono-KFalkugnd skatteköp, fom Kronan förlos rat, uran, Kronan förlorar owedersägligen på alla ffattes förfäljningar fom för Hennes räkning ske, om man will företaga fig att jemföra skatteköpeskillingarne, med de ffattes sålda Lägenheternas werkliga wärde. — Orsaken härtill ligger i skatteköpsförfattningarne, hwars motiver äro, att, genom bestämmandet af billig löseskilling, uppmuntra åbo, att :väl wårda Kronans honom anförtrodda gods, samt bereda honom ersättning för den möda han derå nedlagt. Så erlägges ännu i närwarande tid, skattelösen för hems man, hwars grundränta är t. ex. 50 Rr, med ett belopp, motswarande räntan för 10 år, eller 500 Rr, (i äldre tider endast 6 års ränta,) fastän hemmanet och def föra moner äro wärdt och straxt efter skatteköpet under hand skulle funna säljas, för 10 å 15,000 Rr. Clutligen saknar det förhållande icke fin märkvärdiga het, att Herr t. f. Landskamreraren, af här ofwan Åbes ropade Acter, icke behagat i fin relation till frågans bes lysning inrymma: a) 12.8 ar Kongl. Maj:ts Nådiga Resolution den 2 Det. 1756. 6) Kongl. Kammar:ECoflegit skrifwelse den 3 November 1802. c) Kongl. Maj:ts Nådiga Bref den 13 December 1815. d) Kongl. Kammar-Collegii skrifwelse den 25 Febr. 1817. e) Kongl. Kammar-Collegii utlåtande den 31 Juli 1849. f) Kongl. Maj:ts Befallningshafwandes underdåniga ferifs woelse den 22 Jan. 1855. g) Kongl. Maj:ts Nådiga Bref den 23 Nov. s. å.; och h) Höglofl. Stats-Utffottetsd utlåtande den 18 Juni 1857. Wisby i Augusti 1858. J. Hägg, nu warande egare af s. Krono Kalkugnen.