i j i scende, h:warjemte Kongl Maj:t ansett den af sökanderne jemwäl wäckte fräga om rättighet för de räntegifware jom äro boende mer än 2:ne mil ifrån Kalkugnen, art nju: ta befrielse från räntans lefwererande in Tatura, emot erläggande af lösen efter markegäng, icke utgöra före mål för Kengl. Maj:to omedelbara Nådiga pröfning. 10:o Kenungens Berallningohafwande på Gotland sjelf, utifrån Vandskontoret d. 22 Jannari 1855 afgifwet underz dånigt memorial, i fråga om skattejörenklingens wertftällan: de på Gotland, hos Kongl. Maj:t anmält och erkänt, att åtskilliga hemman på Gotland, såsom orden lyda: böra utgöra den i deras räntor, ingående wed till en mid Wioby stad belägen jakallad KronozFKalkugn, fom år 1758 blifwit försåld till skatte, med willkor, att innehafwaren skulle erhålla Kalkugnswed af Kronans räntewed emot fören ar En daler 8 öre silfwermynt eller 20 feil: lingar Banco för hwarje kast eller famn. — Till följd hwaraf 11:o Kongl. Maj:t uti nådig skrifwelse den 23 Nos vember efwanberörde ar 1855, anbefallt Konungens Bes fallningshbafwande, att fortfarande tillowidare i behörig ordning anwisa den egaren af ifrågawande Kalk: ugn tillkommande wed ef hemman, från hwilka sådan ränta är kronan behållen; och slutligen har 12:o Rikets Höglofl. Ständers Stats-Utfkott, i utlåtande af den 18 Juni 1857, i afseende på frågan rörande Kalk: ugnowedens utgörande, anfört, att Utskottet, rörande förs hallandet i äldre tider med allmogens å Gotland ffyldigs yet att lefwerera räntewed till Wisborgs flott och derwarande Kalkugn samt de beslut, fom härom blifwit wid särskilda tillfällen meddelade, funnit, hurusom redan under den tid då Gotland tillhörde Danska Riket och Viss borgs flott ännu ägde bestånd, allmogen uti de närmast omgifwande socknarne war älagd, att ar den i hemmansräntorna ingående wed, dit lefwerera få mycket, fom erfordrades för slottets behof, äfwensom till de der: stades befintliga twänne Krono-Kalkugnar; och att, sedan, mid öns återgång till swenska Kronan, slottet blifwit af de Danske raseradt, skattewed fortfarande uts gjoris af allmogen, dels till Landehöfdingen i Länet och dels till Kalkugnarne intill år 1695. Då de 2:ne Kalks ugnarne, ar hwilta den ena dock sedermera blifvit needs lagd, bortarrenderades till enskild person, hwarmed forts fors intilldess denna kalkugn år 1758 såldes till skatte, allt under förbehåll af rätt för arrendatorer och ffattes köparen, ar räntewedens lefwererande till Kalk: ugnen, sasom wanligt warit, emot lösen af I daler 8 öre fant för hwarje kast. Ar vär anförda acter finnes det, att ej mindre Kongl. Maj:t, än wederbörande Embetswerk och andra myndigs heter, ostridigt antagit, att wedlefwerancen till Kronos Kalkugnen skolat utgöras af wissa hemmans i deras våntor ingående wed, fastän myndigheterne sjeljwe bes nämndt weden, dels räntewed, dels skattewed, dels Kronos wed och dels Sörono-Kalkugndwed. — Orsaken af de bes nänmningssfövwerlingar, fom Herr t. f. Landskamreraren welat göra sig till godo, för genomdrifwandet af sin satts, är således icke den, att allmogen warit ålagd eller funs nat åläggas till falkfugnötnnehafiwarne följa fin icke i allmogens hemmans-våntor inbegripne wed, utan helt ens felt, sasom ofwan antydt är, att hwarje myndighet för fig gifwit weden den benämning, den för tillfället funnit ans wändbar; men alla stämma deruti öfwerens att weden stulle utgå af wissa hemmans räntor. Herr t. f. Landskamreraren har äfwen på en annan wäg welat kringgå kalkugnsegarend, få många många gånger, såsom här ofwan är wisat, tillförsäkrade rätt, att erhålla wed, i det Herr t. sf. Landokamreraren antyder, att Kongl. Kammar-Collegii Utslag den 18 April 1799, hwilket antagits ligga i wägen för planens genomfårans De, ej skulle wara laga kraftwunnet och att det borde ås ligga kalkugnsegaren att sådant styrka, om han wille njus ta Utslagets fördelar tillgodo. — Härwid går Herr t. f. Landskamreraren få långt i sitt Mit, att han end ide will lemna witsord åt uttrycken i Kongl. Maj:ts NAdiga bref den 5 Det. 1849. Nu är det ide i inledningen till Kongl. Maj:ts Nådiga bref d. 5 Oet. 1849, fom det talas om att Kongl. Kammar:ECollegit Utslag den 18 April 1799, skall wara laga kraftwunnet, utan i Kongl. StammarzCollegii här ofwan anförde utlåtande af den 31 Juli 1849, fom Kongl. Collegium sjelft hos Kongl. Maj:t anmäler, att def Utflag, angående wedens utgös rande till Kalkugnen, af den 10 Detober 1764 och den 18 April 1799, äro laga kraftwunna. Finner Herr Fr — CO KA .