på skog, befrias tran denna Räntas utgör ande in Latura ech undja Nådigt tillstånd att densamma efter Marke egångspris föra, — i Nåder fu unit att fom, till följe af Rongl. Brefwet den 1 Junii 1758, Wisby Krono-Kalkugn den 27 i samma månad blifwit till katte försåld med rättighet för Hå: paren, att, få långe Kalkugnan kan drifwas, få uppbära Ränteweden in Tatura, emot wanligt pris En Daler 8 åre Silfwermynt eller 20 feillin: gar specii för hwarje kast, som Aaltugnsågaven bör Kronan godtgöras; Och Räntegifwarne på Gotland, lika som på alla andra Orter i Ri: Fet, äro förbund ne, att in Tatura utgöra deras Råntepersedlar, enär få of Kronan, eller dess Råtts-Jnnehafware påfordras, samt Kronan ae: nom skatteköpet upplåtit fin vått till Ränteweden till Kalkugnsegarne; Altså kunde ofwanberörde underdåniga ansökan icke i Nåder bifallas. 7:o Kongl. Kammar-Collegium, enligt skrifwelse den 25 Februarii 1817 vå gjord otterligare hemställan om wissa hemmans indelning till Wedräntans utgörande, förs klarat: 7MWt Kongl. Collegium icke eller nu wid ett oförs ändradt förhållande med ifrågawarande wedanslag funnit skäl bifalla den gjorde framställningen om wissa hemmans anslående ech annoterande i Jordeboken till utgörande ef ifrågawarande Wisdy Falkugn tillkommande räntewed, hwilken följaktigen de Kalkugnen når: mast belågna och med deras wedränta icke annor: ledes disponerade hemmanen böra Iefwerera. 8:o Kongl. Kammare Coflegium, utt infordradt utlåtande af den 31 Julii 1849, i anledning af MNifsdagåFullmägtiges för Bondes Ståndet på Gotland, Jngermund Odins och Christens Pehryons, underdåniga anhållan att wedlefwereringsskyldigheten antingen helt och hållet måtte upphöra eller, derest sädant icke kunde i Nåder beviljad, befrielje winnes för de skattegifware fom wille och förs mådde fig från den dem ålagda skyldigheten lösa, eller cck föredraga att i penningar, efter gällande Markegång ärligen, skatteskyldigheten afbörda; men att em icke eller detta kunde bifallas, Kongl. Maj:t täcktes genom Nådigst utfärdande förklaring bestämma, att den antagna erfätts ningen af 20 skillingar per famn för lefwererad wed må beräknas efter den myntsort fom mid fenwereringsfeyls dighetens ålliggande egde rum, äfwensom att denna bes räkningsgrund måtte till skattegifwarnes förmån få anses retroactivt gällande för senast förflutne Tio år; hwartill kommer, att flere af våntegifwarne wore boende öfwer 2:ne mil från Wisbv samt derföre borde wara befriade från wedräntans utgörande, — i IUnderdånighet yttrat: Och då sälunda utredningen rörande Kalkugnsägarens rätt till ifrågawarande räntewed, lemnade det resultat, att denna rätt wore ostridig och genom så wäl Kongl. Maj:ts fom andra laga Fraftwunna Ke: solutioner bekräftad, trodde Kongl. Collegium de Gotländska Rikodags Fullmägtiges underdåniga anjökning om wedlefwereringens upphörande, eller om berättigande för alla eller wissa af räntegifwarne att antiagen lösa sig derifrån eller betala weden efter Markegånaspris, icke kunna i annat fall i Nåder bewiljas, än såwida det lyckades att med Åktnans aren träffa Ofwers enskommelse om wedens afstående emot erfått: ning, hwarjemte Collegium för öfrigt, beträffande dels sökandernes påsdende, att de räntegifware, fom äro boende öfwer 2:ne mil från Wiobv, redan på denna grund borde wara från lefwerering in Natura befriade, dels dez ras anhållan om förhöjning i den lösen af 20 sk. Banco, Kalkugnsägaren för hwarje kast wed erlägger och denna förhöjnings beräknande retroactivt till räntegifwarnes förs mån, underdånigst anfört, att det förra syntes bero af missförstånd om föreskriften i 8-8. af Kongl Förordninz gen den 20 September 1815, som endast handlar om dagswerken, hwilka ike finge in Nalura utffordras på läns gre än en mils afstånd från det slälle, Dit de woro an: slagne, hwaremot räntepersedeln wed wore af beskaffenhet att, då den in Natura utgjordes, äfwen böra af Räntegifwarne forslas, i hwilket afseende de ifrågaz warande räntegifwarne icke kunde klaga öfwer forslingsskyldighetene utsträckning utöfwer hwad Sörfattningarne i allmänhet föreskrifwa, samt att, hwad åter angick löeningepriset för weden, detta wore ett ämne som i intet hänseende rörde räntegifwarnes rätt, enär det wore till Kronan kalkugnsegaren borde samma lösen erlägga. 9:o Kongl. Majt:t, enligt Nådigt bref den 5 Oetober 1849, på grund ar hwad Kongl KammarsCollegium sålunda anfört, unnit sökandernes underdåniga framftållz ningar om upphörande af eller förändring i grunn: den för beräknandet af den besstäömda prfåttnins