danstående artikel offentliggjord: Krono:-Falkugns-weden. under ofwanstående rubrik har G. L. T., N:is 31 oh 32 för innewarande år, med anspelning på den flora möda och förs tjenst, författaren derå skall hafwa nedlagt, offentliggjordt en af Herr Länsbokhållaren, då t. f. Landskamreraren I. Gars dell, den 12 sistl. April afgifwen Relation om uppbofwet, bes skaffenheten och sättet för utgörandet af den, från äldre tider, til Wisdy s. k. Kronokalkugn. utgående med. Efter wanlig todning af swenska språket, fan och bör en relation, eller, som är detsamma, en Berättelse, den må anbefals las eller friwilligt afgifwas, icke, såwida den ej skall missleda, innehålla annat, än hwad fom händt eller grundar fig på facta, och detta desto strängare ju närmare den fråga fom föranledt relationens uppställning, ingår i rättsförhållanden eller mer och mindre fan ingripa i egande rättens helgd. Eljest fan relas tionen komma att luta åt någon älsklingsid. Denna regel eyckes Herr t. f. Landskamreraren hafwa förbifett, i det att Han i fin märkwärdig antvdda reflation, jemte uppgiften å en mängd föreskrifter, rörande den såkallade Kronokalkugnens rätt till med af kronan, hwilka dot, få ividt de innefatta någon bewisning i faf, långt förr än Herr t. f. Landskamrerarens relation kunde wara påtänkt, blifwit såwäl af K. M:ts oh Ritets Kammar-EColegium, uti underdånig skrifwelse den 31 Juli 1849, fom uti Rikets Ständers Stats-Utskott wid sisthållne Riksdag den 18 Juni sistl. år afgifne utlåtande, Åkes ropade och på ett wärdigt sätt, till ledning för en och hwar, som hade eller kunde så med frågan att skaffa, tillämpade, tillåtit fig att ( relationen uppställa egna åsigter till mehn för taltugnsegarens rätt ; och det är i denna del relationen kräfwer en lika offentlig wederläggning, fom den sjelf erhållit offentlighet, hälst ett stillatigande skulle kunna antagas såsom ett medgifwande, att relatsons-författarens utsagda enskildte åfigs ter owederläggligen woro de rätta. Till ordningen hörer, att först anwisa, huru förtroendet att afgifwa relationen, kommit å Herr t. f. Landskamrerarens hand. Härom winner man, af Kongl. Maj:ts Befallningshafs wandes i Länet den 3 nysslidne Juli til Kongl. Kammars Collegium afgifna memorial, den upplysning, att, sedan Kongl. Sammar-Collegium, i följd af Nådig remiss på Rikets Ständers underdåniga anhållan om utredning rörande tillkomsten af den såkallade Eronosfalfugnåmeden anmodadt Kongl. Maj:ts Befallningshafwande i Länet, att med fådan utredning til Collegium inkomma, Kongl. Maj:ts Befallningshafwande öfs werflyttadt sitt erhållna uppdrag på då t. f. Landskamreraren och på hans ifrågawarande Relation stödt sitt i här ofwan omförmälda memorial afgifne swar. J fin Relation anförer Herr t. f. Landskamreraren, burusom, i äldre tider, då Gotland ännu lydde under Danska Nitet, en ofantlig mängd kalkugnar (skulle?) blifwit uppbyagde, til följd af Danska Konungarnes i medto af sjuttonde seklet gifne bref och uppmuntringar till Borgerskapet och Almogen? att anlägga dylika ugnar ; och ifrån denna obestyrkta citation, flutar Herr t. f. Landskamreraren dertill, att öns tilgång på skog den tiden warit mycket rik. Denna Herr LVandskams rerarens flutfonft fan wisserligen wara lika niktig, fom orifs tig; men något säkert förtroende till densamma fan doc ide sättas; ty man skulle då, ehuru beklagligen twärt emot merElts ga förhållandet, med lika wisshet funna antaga, att Ons skogstillgång äfwen bordt wara mycket rik, då Kongl. Maj:t, för få år tilbaka, medgaf en fri och alldeles obegränsad falftiltwerkning på Gotland. Motiverna för den t äldre tider beifrade kalkbränningen måste således, icke uteslutande åtminftos ne, hafwa warit, den af Herr t. f. Landskamreraren i fin relation framhållna rika skogstillgången. Då kronan för flere större allmänna Byggnadsföretag, behöfde sten och kalk, faller det fig antagligt, att de, fom lägenhet Hade, af Wederbörande blifvit uppmanade, att anskaffa wed och sten till kalkbruken, dock emot wederbörlig be: talning, men uteblef lefwereringen få mar ingen påföljd ftads gad. Det är äfwen antagligt och möjligt, att såtallade Kronos kalkugnen och, hwarföre icke äfwen ännu fortfarande medlefimes tansen till densamma, ifrån dylika uppmaningar leder deras tilkomst; men ide förringar sådant sedermera widtagna anords ningar om wedens utgörande; och det sätt hwarpå weden fednaz re tiden, til s. t. Krono-kalkugnen ingått eller skolat ingå, öfs werensståmmer fullkomligt med Landshöfdingen von der Often genandt Sackens år 1689 afgifne förslag: Att allmogen af landet, till afkortning på deras utlagor, kunde om wintern föra fram wed til kalkugnen. Skulle icke också Kongl. Kammar-Collegii uttrock i Brefwet den 21 Oet. 1690, det tunde jemwähl den skatte wed fom af allmogen in Natura utgöres, beqwämligast dertill brukas kunna tydas så, att både sagde wed, såsom brännmaterial och de i 1691 och följande årens län8sftater uppförde 2,270 daler filfs merutynt, för andre widlådande kostnader, bordt för kalkugnens bedrifwande utgå? AA UAÄRSA mbb .. UMacn betalt are 2— —2 5 ViöFJ—— ———