da horden (flocken). Om man noga granskar den nya krigskonsten, skall man finna, att den karakteriseras till en betydlig grad genom bemödandet, att hos hela hären ingjuta ett orubbligt sinneslugn, ända från soldaten, fom utförer fina rörelser under kulornas hagel och famraters nes fall i lederne, till Officern, fom ordnar den, och ges neralen, fom leder det hela på det widsträckta slagfältets labyrinter (irrgångar). Men detta lugn är icke känslolöst, icke mekaniskt. Det finnes sinnets rörelser, likjom i kroppens, en tyngdpunkt — centrum gravitatis — fom flyttar sig för hwarje rörelje, men eckså, när denna blott bewaras, gör ett misssteg omöjligt. Således är krigaren ite utan känsla i striden. Ja, denna känsla kan stegras till hwilken här tighet som helst, blott tyngdpunkten ej förloras, likjom Czar BPeters bildstod hwilar på en enda fot af hans hist, på hwilken han ilar till striden. Hwarje soldat, som strider kallt, fom strider utan fåns sla, fom strider mekaniskt, är en dålig joldat. Den fäns sla, som lifwar en sann soldat. är fosterlandskärleken, hwilken går som en gemensam Häl genom hären. Denna är wisserligen en annan känsla än äran, men den fednas re sammansmälter lätt dermed och tjenar under stundom i dess ställe. Napolcon sade en gång (i Cgypten) till fin stridsfärdiga här, att Pyramiderna, ite Frankrike, neds blickade på densamma, historien, seklerna, i stället för fäderneslandet; men han behöfde icke nämna mer än en af dessa, ty han hade förut sammanjmält dem båda i föl: daternas hjertan. Den krigare, som förgäter äran, kan och lätt jörgäta fäderneslandet. Historien är icke utan erempel derpå. ) Bavard, en af Frankrikes dygdigaste hjeltar, wanligen kallad: IUddaren utan fruktan och tadel. Dog 1524. Anm: De inom ( ) stående små förklaringar äro, för läsare bland menige man, tillagde af G. L. I.