nes icke, att Olof med wapen i hand uppträdde för Kristendomens utbredande, och om den blodiga striden på Lekare:hed i Lärbro mellan Olof och Norder-qutarna ans föres intet i bemälda skrifter. Men icke blott den qots ländska Krönikan, utan ock urgamla, från slägte till ilägs te fortplantade, omständliga och fullkomligt sannolika fåg: ner, samt det hedniska folkets lynne i allmänhet att icke utan motstånd och strid släppa fina fäders manligt hänförande och hurtigt saliggörande lära om krig och blodigt förs wärf oc) om tron på egen kraft såsom det högsta på jors den och om strider och milda bedrifter ännu i Odens segersal, i det andra ljufet — allt detta gifrer mycket stöd ät den gotländska berättelsen om Kung Olofs fors tåg på Gotland, och hwilken berättelse nu skall anföras. (Forts.) 20) Olof Haraldson, fylbegs fonungen Harald Gränskers fon, född 995, ättling af Harald Hårfageres konungstiga ätt. Olof hade, såsom nordiske konungasöners sed war, tillbragt sin ungdom i wikingafärder, hwilka äfwen förde honom till Smez rige, der han, en gång i Målaren af K. Olef Skötkonung innesluten, undkom derigenom att han gräfde sig ut och gaf dens na fjö ett nytt utlopv. Efter krigståg mot England, återkom Olof till sitt fädernesland, fick anhang, blef Konung, och gjorde i Norge slut på Swenskarnes och Danskarnes öfwerwälde. Olojs häftiga ifwer för Kristendomens utbredande och stränga straff mot det i Norge, mer än annorstädes, inhemska sjöröfweriet. has de skaffat honom många och mäktiga fiender, hwilka underflöds de de anfpråf, fom Knut den Store, Danmarks oc Englands mäktige Konung, gjorde på Norge. Olof måste slutligen fly ur sitt rike, hwilket Knut tog i besittning, och han återkom för att i slaget wid Stiklarstad (några mil norr om Thronhjem) år 1030 förtora sitt Lif i strid mot fordna undersåter, fom snart derefter, gemensamt med hela Norden, i honom wördade ett helgon. 21) Snorre Sturleson. född 1178, Lagman på Jsland, Jarl i Norge, samtidig med den isländska frihetens sista partistrider och sjelf i dem deltagare och offer. Han skref MNorges Konungafagor eller fornsägner om de Konungar fom res gerat i de nordiska landen, efter Skaldernas sånger, Konungars och Höfdingars Slägtregister samt kunnige mäns berättelfer. Han blef mördad på fin gård Reikholt, på Jsland, 1241. Hand Sagor räknas med skäl bland alla tiders och alla folts vppersta historiska arbeten samt utgöra hufwudkällan för funs skapen om Nordens äldsta forntid. 22) Nyare forskningar hafwa upplyft, att det af Oloj aräfna fundet warit det wid Stäket. Se P. A. Mundys Rorske Folts Hiftorie, I D. 2 B.; rättelserna. 23) Jaroslawes drottning, swenska prinsessan Jngegerd, Olof Skötkonungs dotter, war syster till Olofs gemål Astrid. 24) Af Akergarns åt S:t Olof imdigda kapell eler kyrfa finnas ännu lemningar qwar på en höjd mid nort-östra äns dan af den fordom kringflutna, numera londfasta S:t Dlofsholmen. Sedan kyrkan gifwit ett nytt namn åt stället, har det gamla namnet Akergarn förswunnit; men att stället är detfams ma, är otwifwelaktigt. Genom bref af Biskop Laurentius i Linköping år 1246 stadgades, att S:t Olojs altare i Akergarn, med allt mad der offrades, skulle tillhöra Nunnorna (i Sols berga kloster) i Wisbv, hwilket bekräftades genom bref utaf påfs lige Legaten Wilbelm af Sabina år 1248. Biskop Henrivs i Linköping bref af år 1277 stadfästade tills widare en öfwerenskommelse mellan Nunnorna i Solberga och Socknemännen i Helgawi angående offer-inkomsterna uti Hakergarn8s kapell på salig Kung Olofs, martyrens, dag och på dagen förut, att nems ligen hälften deraf skulle oafkortad tilfalla Nunnorna, men andra hälften skulle, med afdrag af en bestämd afgift till presten i Helgawi för den tjenst han i kapellet förrättade nämnda das gar, tillfalla socknemännen i Helgawi, hwilka det tillhörde att underhålla kapellet, och denna öfwerenskommelse om offret Stef för beständigt stadfästad genom faruma Biskops bref af år 1280. Flera biskops-bref afhandla ytterligare nämnda Nunnors rätt till berörda offer, och ett af år 1360 stadgar en ny fördelning af offret i S:t Olofs kapell på Akergarn, enär gudstjensten och offetinkomsterna derstädes dag med dag alltmer aftogo. — På den äldsta karta öfwer Gotland fom nu finnes i Beneral-Landtmäteri kontoret i Stockholm, af år 1646, likasom å flera andra kartor från 1600-talet, är S:t Dlof utmärkt såsom kyrka på samma ställe, der fyrforuinen ännu finnes på S:t Olofsholm, hwilket namn redan förekommer i ett Konung Kristian d. 4:es bref af år 1634. — Att i sednare tider en egare af S:t Olofsholm, bwilken otillbörligt begagnat några qwarstående murar af det fordna fapellet eller kyrtan wid uppbyggande af ett magafin, låtit, öfwer dörren till detta hus, i den gamla muren sästa en sten med den på dubbelt sätt alldeles orittiga inskriften, att K. Olof den Helige år 1029 uppbogt kyrkan, bemifar naturligtwis ingenting. (Se: Schlyter, Gotlandslagen, s. 314). Att dön ma af ruinerna, har kapellet warit widpass 20 als nar bredt och 40 d:o långt. — För omkring 20 år sedan fanns der en Ljuskrona af jern, hwitten enligt en alldeles icke trewärd uppgift skulle wara ditsörd af K. Olof den Helige; ljuskronan blef af framl. Assessor Dubbe flyttad derifrån til hang familjegraf på Jakobsberg wid Rosendal i Follingbo. — För Olof den Heliges sednare besök på Gotland hafwa olis fa författare uprgifwit olika årtal: 1017, 1028, 1029; att emeds lertid 1030 är det rätta, och att besöket inträffade under Olofs resa från licke: till) Rossland, har Munch ufförligt bewisat i fin Norske Folks Historie, 2: 1. sid. 774. Att Enkefru ELISABETH GERLING, född Kindstrand