sittningsrätt, af jord under stadens domwärjo, alla dessa få framt de äro i staden bosatte, äfwenjom stadens Ma gistratspersoner ega att bland fig wälja Riksdagsrullmälks lige; — 2. Walen skola ske inför wederbörande Magi strat, efter det å hwarje ort öfliga walsätt, deruti likwäl ändring fan ega rum, då antingen någon stads walberäts tigade innewänare, eller oc en eller flera klasser bland dem om sådan ändring öfwerenskomma; — 3. Walrätt eller walbarhet tillkommer likwäl icke a) den egare af hus och tomt eller den egare och innehafware af ftads: jord, fom fräljeman är, eller till BPrefte-ftändet hörer; — b) gemen skapen wid Rikets landts och sjöförswar, samt allmänna och enskilda werks och korporationers mwakibe tjening, eller andre, som med desse jemförlige eller ringare äro; — c) dem som äro i annans tjenst eller ständiga arbete anställde, eller daglönare, eller andre dylika som försörja sig med tillfälligt arbete; — d) dem, hwilka ens daft för fjel fförjörjning ega något yrfe utöfwa. Då nu, fent omsider, äfwen här ofwannämnda mig: tiga förändring kommer att afhandlas, blir det natur: ligtwis twenne frågor fom skola afgöras. nemligen först; hwilka personer blifva i följd af ofwanstående nya beftäme meljer walberättigade och walbara; och widare: hwilket walsätt bör nu antagas såsom med förnuft och rättwisa mest öfwerensstämmande? — Den första frågan hoppas man skall af Wällofl. Magistraten redan wara på bästa sätt förberedd genom samlandet och ordnandet af erfors derliga statistiska uppgifter. Hwad äåter den fednare angår, kommer den fäferligen, bär fom annorstädes, att föranles da många olika meningåyttringar. Man har nemligen att wälja mellan tillämpningen af t. er. följ. grundsatjer: 1) den s. k. perfonlighetösprinetpen, eller röjftberäfning per capita, hwilken princip till fin tanke oh grund är obe stridligt riktig, och hwilken i samhällen, genomträngda. ar republikanska dygder, af allmänsanda, redlighet och uppe lyoning. utan ringaste fara fan i werket sättas, och helst om rifsdagsmannasarmodet beta las af Statekassan, få att kommunerna derom slippa att twista; — 2) rösträttens bestämmande efter bewillningsbeloppet, en måttstock som förutsätter att egandet eller disponerandet ar rikedom är: wen innebär egandet af insigter och medborgerliga dvaz der, hwilket är en isanning mycket otillförlitlig mattstock; samt — 3) en medelwäg mellan nämnda båda qvundfats fer, en s. k. graderad röstskala, hwilken, utgående från den grundsatsen att en Hel röst är det minsta någon fan ega, äfwen bestämde ett högsta antal röster, hwaröfwer ingen finge gå, och detta antal ej för högt tilltaget, samt att inom dessa båda gränior bestämdes wissa breda och rymliga grader, under hwilka enhwar hänfördes i unge: färlig proportion efter bewillningen. — Af tidningarna har man sett, att denna sistnämnda grundsats i flera städer blifwit antagen. Det förfaringosätt, fom af sistnämnda qvunds sats blefwe en följd, skulle närma of till en wälbehöflig repeefentations-förbättring, skulle förebygga att den ofta tillfälliga, ärfda, utan förskyllan och wärdighet bekomna mas teriella rikedomen finge en för förnuft ech billighet stötande öfwerwigt, och äfwen hindra, att den afgörande makten fölle i händerna på en talrik hop personer, fvil: kas goda wilja torde wara större än deras omdöme ech insigt i allmänna angelägenheter, eller hwilkas röster möjligen stulle kunna komma att bestämmas af annat än öfwertygelse och fosterlandekärlek. Detta om saken i dess allmänhet. Hwad nu särskilt Wioby stad angår, få har för de små rikodagarna der städes, nemligen för de Allmänna Rådstugorna och Socfenz stämmorna, hittills wisat fig en beklaganswärd fattigdom på nit och deltagande: den rättighet man haft att yttra sig om de allmänna ärendena har man i hög grad wårdslösat och försmått. Måtte nu för den stora rikodagens angeläs genhet det allmänna sinnet — public spirit — wisa sig waket och werksamt i ett godt och praktiskt beslut, samt måtte det allt framgent omfatta de find rikodagarnas jörberedelsewis bildande rådslag och bestyr med den nitälskan och kärlek, fom, genom att inom det enskilta samhället skapa ordning och wälstånd, bidrager till det allmänna fäderneslandets caflåtligt framskridande utweckling och bestående ära! — Det till Kal. Met inlemnade förslag till Tegle: mente för en tillämnad Filial:banE härstädes lär af Kal. M:t nyligen ha!blifwit stadfästadt. Såsom bes kant är, hafwa Ständerna mid sednaste rikomöte till för: sträckning åt dylika banfeinrättningar i orterna anwisat medel att emot wederbörlig säkerhet erhållas till 3 pros cent. Öfwannämnda bankeförflag fan således nu anses iståndjatt att skrida till handling. Då G. L. T. för widpass ett år sedan (1857 d. 13 Mars) kortligen omnämnde det då wäckta förslaget om en Skal hank härstädes, vttradeå derwid helt enkelt att