— I eft bref från Stockholm af d. 12 d:s till Jöns föpings-bladet Heter det: Riksståndens ömsesidiga held ningotal (wid rikodagens slut) woro tillskurna iden wans liga snitten. Endast Borgareståndets göra derifrån ett undantag. På ett ganska pikant fött erinrades både Adeln och Bondeståndet derom att städernas representa tionssätt blifwit utwidgadt, och att detta erempel framdeles icke bör sakna efterföljd i de andra stånden. Presteståndet påmindes (af Hr Schwan) derjemte om Tegnrs ord, att evigt fan ej bli Det gamla och att biwad förmulte nadt är skall ramla, hwilket gaf Erkebiskopen anledning genmäla, huruledes Ääfwen nya byggnader ramlat, hiwa: dan man ej borde dömma dem för strängt, som satte mer lit till de gamla byggnaderna. Om Borgareftåns dets utvidgade walrätt och walkrets erinrades äfwen Bondeståndet. och på samma gång framhölls att detta stånd ägde närbeslägtade samhälloklasser nn icke representerade, men hwilkas röster, höjda från Bondeståndets bänkar, skulle åt ståndet bereda ökadt inflytande och anfeende, utan att minska dess sjelfständighet fom Swerges friborna all: moge. — I början af Maj refer Kronprinfen-Regenten till Norge, för att i Christiania öppna Storthinget. På sommaren lärer Kronprinsen med gemål besöka storlägret på Arewalla hed. Om Kenungens helsotillstånd det med gifwer, lärer en badresa till södra Europa wara af läkar ren tillstvrkt. Sista dagarne lärer åter igen en förbätt ring hafwa inträdt, få att Talmännen fingo företräde, hwarunder H. M. lärer talat med dem en stund, och yttrat att han nu war fri från plågor. De dagliga uts farterna fortsättas under det herrliga wårwäder fom wi nu hafwa. — Med statolånefondens utlemnande i rörelse sen går det trögt, under det att alla kassor, som låna ut mot laglig ränta, äro belägrade af lånsökande. — Stockholm d. 19:e Mars. J näfta månad anses någon förändring af Statorådet förestå: Grefwe Mörner tros afgå till Statekontorets prefidentsplats och ejterträdas ar Landshöfd. Grefwe Hamilton; Juftitie-Statsminiftern Glänter anses komma att efterträs dad af Presidenten Frih. L. de Geer. — Alla engelska hus, som ega fordringar hos de swenska hus, hwilkas ackordeanbud antagits i Hamburg, ha jemwäl ingått på dessa anbud, hwilket til wäsentlig del tillskrifwes Generalkonsuln i Hamburgs Or Merckis uppträdande i London. J följd häraf tros flera Stodholimö:bus åter komma att återtaga fina affärer. Kgl. Letenffapszakademien har till Verzeliansk stipendiat utnämnt Amanuensen Mag:r Joh. Lang. — Kammare Kollegium har till en revisoretjenst wid Horde befefentoret förordnat e. o. Kammarskrifwaren Bror C. Wickman. — Wisbp-poften af den 8 d:s war i Stotholm d. 19:e. — Dössfall. Profassor C. C. Eberstein afled i W. Karup i Skåne d. 16:e d:s efter en längre sjukdom; ban war född 1794. — Prosten, f. d. Projessorn i Ups sala, D:r C. J. Lundwall död i Munktlorp i YBeftman: land d. 14 d:s; jödd 1775. — Niksdagen. Af de ganska många talen, fom wid rikodagens slut werlades mellan ständeno talmän och de kal. personerna, mellan stånden inbördes, och inom hwarje stånd mellan talman och vice talman, må bär aus förad en del af vice talmannens (Grosshandl. Sdwans) var på falmannens afffedä-tal i Borge ft: Ii famlades under de mest gynnsamma anspicier (förebud). Handel och all industri hade nätt en hittills ej anad höjd. Större stateinkomster än någonsin tilljörene. Den owäntade wälmågan alstrade öfwerspända ipekulationer; def följder blefwo penningbrist, misstroende och modlöshet. Handeln kände först de hemska werkningarne af on hittills i Smwes riges häfder okänd kris, och beklagligen just i främsta rummet den korporation (sitånd), hwars ena representant målsman) inom detta stand jag har äran wara. Yinge leriet kan ej urskuldas, än mindre förswaras. Wårt banfwäsende och wår kreditlagstiftning böra dot rättvis igen bära skulden för förre delen af det onda fom skett. En rikobank, fom wår, twingar den större handeln att öfa behöfliga kapitaler i utlandet. Den åt privatdankers na medgifna fedelsemigionen (sutginingen) skall och förr ller sednare, kanhända när wi minst wänta det, störta ossss i än större olyckor. Såsom kändt är, war Het endast egeringens kraftiga ingripande, på framställning af Herr inansministern, under den nu tilländalupna rifsdagen, jom äddade of från en stor kalamitet (olocka). — Beklaga nåste mi, att den religiöja frågan, fom är dagens och framtidens wigtigaste fråga, hwa råt med rätta få for upps närksamhet blifwit egnad, få inom fom utom landet, ej vunnit någon framgång. Men frågan fan ite falla; ech utgången, i en mer eller mindre aflägsen framtid, är Så förhand gifwen. — Bland rikewigtiga beslut blifiwer . 5 Är . , 2— , 2 I EYE TY ST VE A cb (0 0.