sade. Brudgummen kom nu fram till benne, böjde ett knä och tryckte hennes hand till sitt bröst. Härpå intogo båda sina platser framför altaret. Orgeln tonar och gudstjensten börjar, Erkediskopen af Canterbury, biträdd af 2 biskopar och 4 andra prelater, håller ett hort tal. Uppå erkebisbopens till det framför altaret stående brudparet rigtade vanliga fråga svarade bruden med darrande, brudgummen med fast stämma sitt aJal-. hvarefter, uppå erkebiskopens fråga: allvem ger denna qvinna till äkta åt denne man 24 brudens fader, prins Albert. framträdde och förde bruden till erkebiskopen. som antydde brudgummen att taga prinsessans högra hand i sin högra hand. Derpå yttrade brudgummen, i enlighet med ritualen : CJag Fredrik Wilhelm Nikolaus Karl tager dig. Victoria Adelaide Maria Louise till min äkta hustru, att från denna dag ega och bebålla dig i lycka och olycka, i r.h dom och i fattigdom, i sjukdom och helsa. att älska dig och hålla dig kär, tills döden efter Guds heliga vilja skiljer oss åt, och derpå ger jag dig mill trosasta ord. Prinsessan eftersade med djup rörelse samma ord. Derpå tog prinsen ur banden på sin fader, som ledsagat honom till altaret, vigselringen och satte den på brudens venstra ringfinger med orden: Med denna ring åhtar jag dig, mig sjelf gilver jag åt dig, och med alla mina timliga häfvor begålvar jag dig, i Guds Faders, Sons och den Helige Andes namn, Amen-G Erkebiskopen läste nu välsignelsen, Med det halleluja, som chören ull sist uppstämde. var den kyrkliga ceremonien och äfven det stränga hofceremonielet slut. Nu uttog den rent menskliga känslan sin rätt, och en rörande samilje-scen följde, som lockade tårar i allas ögon. tlärolderna hade redan uppotallt sig, för att föra hofvet ut ur kapellet, då den unga bruden, som icke längre kunde bemästra sina känslor, störtade fram till sin mor och kastade sig till hennes bröst. Drottningen tryckte upprepade gånger den älskade dottern intill sig, smehande och kyssande henne. Hon försökte beherrsha sin rörelse, men det lyckades icke. Hon gret med dottren och kunde icke en gång hejda sina tårar, sedan bruden ryckt sig lös från modren, för att kasta sig i fadrens armar, Brudgummen, som genast efter alt välsignelsen hade blifvit last, tvenne gånger varmt kysst sin unga maka, omsamnades emedlertid af sin mor och derpå af sin far, som länge under stor rörelse höll sonen sluten i sina armar. Droitning Victoria var den första. som återvann sin sjelfbeherrskning: hon skyndade öfver rummet till prinsessan af Preussen och omfamnade henne med stor hjertlighet, och vände sig derpå till prinsen af Preussen, för att trycka hans band. Prinsen böjde sig för att kyssa hennes hand, men drottningen tillät icke detta, utan räckte hHonom sin kind att kyssa. Brudgummen stod i delta ögonblick bredvid prins Albert, hvars hand han varmt och hjerligt skakade. Nu kom turen också till de nyförmäldas syskon. Med gossarne skakades hand, och flickorna fingo orakneliga kyssar. På den nyss så ceremoniösa estraden var med ett ord det brokigaste virrvarr. som först efter omkring 10 minuters förlopp åter började reda sig. Forts.) —L— ver