En bild of Hamburg under Krisen. (Ur en Hamburger-Tidning för sistl. Decbr) Sedan någon tid har man ide i Hamburg hört nås got gladt skratt. Här endast hwiskas tyst och sorgmodigt liksom i en boning, der någon kämpar med döden. Nur: dagar och foupeer (afton fester) höra till bortfomna saker. J mår penningsariftofratis (sadels) praktwaningar frå la ite nu såsom annars fönstren långt in på natten i flammande bal-belysning; på teatrarne spelas mest för fris biljetterna. Det omtyctta fransyska teatersällskapet, fom under November tre gånger i weckan spelade på Tbhaliaz teatern, rönte ice något bättre öde, och söker för närma: rande fin räddning i Berlin, såsom wi heppas med förs tjent framgång. Ehuru julfesten nalkas med stora steg, tyckas damerna ur wår haute finance (höga börsaverld) alldeles hafwa förgätit fina wanliga middagsjärder kring bodarne; icke mer såsom fordom bålla deras lysande wagnar och livråer utanför lyrs och modesmagafinerna på Junge fernftieg och Nenenwall, men wäl hör man ofta Ännu unter nattens fena timmar wåra stora, alltmera sällsynta handelsherrars wagnar, i kapp med bkrådskande läfares droschkor rassla genom de ödoliga gatorna till angeläana rådplägningar med affärowänner. På de kontor, som ännu icke för alltid stängt dörrar ech fönster, brinner ljus fet Lift en sjuklampa, wanligen intill den gryende mors gonen. Sedan bokhällarne gätt till hwila, waka ännu principalerna, nedtyngda af bekymmer, wid sina pulpeter, omgifna af papper ur fina portjöljer och med beräknande penna undersökande förhallandet mellan det betydelsejulla debet och credit. De stackars telegraferna äro redan helt matta och hesa af de ändlösa frågorna efter helfotillftanz det hos wåra hus af första och andra rangen samt wa ren derpå. J sjeljwa werket är också Hamburg sjukt, ty def ins nersta lif, dess själ, börsen är sjuk. Den, som har sett Hamburgerebörfen i fordna tider, känner mu ide mera igen honom. Den dagliga börssammankomsten war ett flags fult (tempeltjenst), ywartill ett hög idligt ringans de, kl. 1 alla middagar, kallade de affärszandäktige. Ham burgs gamla wördnadowärda kredit uppfyllde med fin ans da, lif en mäktig ofynlig gudomlighet, dessa rum, hioilka äfwen i fin Byggnadssart erinrade om en kyrka. Man wisade för främlingen på wördnadsfullt afstånd matados rerna för Hamburgs werldohandel, innehafwarne af de gamla, aldrig wacklande firmorna. Endast här, så tyckte man, kunde ordet fivma rätt uppfattas i fin äkta ur sprungliga mening. ) Bland denna tätt packade, urrans de mängd herrskade dock penningens strängt afdelade tiers arfi (heliga rangordning). Millionären wisste, åfwen om han flod pressad arm wid arm med mannen på hundradetus sende, likwäl att genom fin märdighet och höga ton afs lägsna hwarje förtrolighet: mannen på hundradetusende betraktades med wördnad af nybörjaren, fom ännu ans språkolöst arbetade inom de femsiffriga talen: de förmeds lande marus och werelmäklarne fingo — äfwen om de rörde fig med millionen — aldrig mot köpmannen glöms ma sin underordnade affärs-ftållning — få förefEreta det af det gamla heliga bruket. Mahända wijade ingen börs i werlden en penningestolta re uppsyn än Hamburgs. Jnz genstädes märkte man den eljest blott allsör uttrycksfulla börsspelpas sionen, inga triumferande blickar, ingen ned slagenhet. Med kallt och tryggt lugn afslutades och rega