14) Balstena Rum, en öster om Walstena korka bes lägen slätt. fom sträcker sig upp mot Bothemssgränfen. Af foltsägnen angiswes denna slätt för att wara en forntida mals plats. Den är till kanske 1000 alnars längd och till anfenlig bredd litsom öfwersållad med helt låga stenkummel, af 12—18 alnars twärmått, men hwilka nästan alla äro omkransade af entla eller dubbla kret sar af lagda stenar, hwilka kretsar äro af 40—50 alnars twärmått. och således lemna likasom en öpren gård eller bana mellan sig och kumlet af 12—16 alnars oredd. (c. Säve: Gotl. äldsta soralemningar. Man har i dessa kummel funnit ordentliga stenkistor, samt forntida wapen, deriz bland en jernspets. — J sammanhang med foltsägnen och ens ligt ordagrann öfwersätining skulle Val-stena betvda: de utz waldes (i siriden fallned) (minness)fenar. Dock bör nämnas, att såwäl i en urkund om LVinköpingssbiffopens fyrfosvifttatios ner på (Gotland, fom ock på en vaftors-grafften med latinsk in? skrift af år 1350, socknen kallasBValguste n(VBalsgutsften, de fallne Gutarnas minnesstenar). — 15) Att Gotland i älosta tider bestått af flera smärre öar, och sedan, genom sitt deltagande i den skandinawiska wallens höjning, sammanwurit till ett helt, derföre finnas, utom talrika derpå syftande sägner. flera geotogiska (från jordytans beskaffenhet hemtade) och äfwen filologiska (fpråfsliga) skäl. Hwad nu särskilt angår ofwannämnda fordna fegel:led mellan de i samma riktning. N W. till S. O. mot hwarandra liggande Kappelshamnsoch Wägumesmwikarna, få bär werkligen sträckan mellan dessa wikar syn för sagen att fordom hajwa utgjort botten till en segel-led. När man refer från Kappelshamns-wiken i SOåklig riftning åt Lärbro socken. få far man i en däld, på ömse fidor om hwilken landet böjer sig. Närmare Lärbro kyrfa synas på höger hand om wägen, några smärte kaltkliprer, bwilkas fot är alldeles urholkad, få att de öfta kaltskifworna skjuta långt fram öfwer klippornas jot, aldeles så som man ser wara fallet mid hafsstränder, der wågorna få forma klipporna. Det war i denna däld, fom ett ffeppåsanfare skall hafwa blifmit funnet. Sydligt om Lärbro kyrka märkas sanka och wattenhaltiga ängar. och i en af dem har, enligt berättelse, funnits lemningar efter fartyg. draggar och andra skepps-redskap; men hwod man der ännu wisar jåsom ett gammalt fartpaoskrof. är säkerligen ej annat än en afstängning omfring en pöl. Färdas man härifrån de wägar, fom gå i S. O., och följer man ännu dalsttäckningen och tommer fram wid Pafwals gård. så ses rader af slenjättar-(på Gottands-fpråfet : Rautar) och många urholkade små tlippwäggar. Nära mit längre S. D. uppnår man siranden af VWägumesrwik, i hwuten en från Lärbro-ångarna upptommen å har fitt utlopp. Stror oredwid denna å slädker fig en landeremfa af nära 3 mild längd ut imifen och är fams manfatt af grus och rullstenar, samt bär namnet ffåret, i hwilket kanske en antydan ligger på dess fordna betydelse, då