stt och annat om Sjokriget mellan Sverige oci Dånmåtmn 10 0. Anteckning af AM. (kurksoch slut fr. föreg. N:o). Vid denna Rapport göres i Danske Magazin följande anmärkning: YSvenska flottan hade den 30 Maj gått till segels från Trelleborg och satte, till följe af Kungliga Ördres, kurs långs Blekingska vallen. ) Orsaken till Tre Kronors olycka och omständigheterna vid detsammas förolyckande sinnas hos Törnqvist sidan 152 och Beckstads Svenska Sjöman sid. 135. IIVad Tromp berättar om det andra stora Örlogsskeppets Svärdets eröfring utan att förmäla något om Juels medverkan må jemföras med det af den sista Rapport i vårt första stycke sid. 71 anförda (Juels berättelse). Det var, efter Allemondes Rapport hos Aitzema, Brännaren TIOen, förd af Commend. Will. Willemz, som, emot Ordres, lade sig på sidan om Svärdet och uppbrände det. Skeppet af lika styrka med Neptunus var Jernvågen och blef eröfradt af Orlogsskeppet Anna Sophia Capit. Hans Herdenbrock. Fregatten på 16 kanoner, som sedan omtalas, var Enhörningen och blef taget af Linjeskeppet Dordrecht, Schoutbynacht van der Poort. Jakten på 6 kanoner var tEkomen, men at hvem den blef tagen vet man icke. Oly ckan förföljde Svenska flottan äfven efter slaget. Ett bland de största skeppen Äplet, förande 90 kanoner, råkade, vid inseglingen till Elfsnabben, på en klippa och kantrade. Alla de stora Linieskeppen, som buro namn efter regalierna (d. v. s. kungliga maktens insignier) fingo en olycklig afgång. När Svenska flottan utgick på denna expedition mot Rikets fiender, den 19 Maj, bestod den af 34 Linieskepp och Ir regatter samt 21 Briggar och mindre fartyg eller 55 segel, enligt Svenska uppgifter, men, enligt Danska, af 40 Linicskepp och Fregatter, 15 Briggar och 6 Brännare eller 61 segel. När flottan omkring tre veckor sednare, åter anlände till sin Örlogshamn, utgjorde den blott 30 segel, ungefär hi iltten af dem som gått ut och denna hälft i förstördt skick, den andra hälften var dels tagen af sienden, dels på annat sätt förlorad. Ännu en Rapport af Tromp vilja vi anföra. Den lyder sålunda: eEtter att hafva slagit och förföljt den flyk: tande fienden in under Svenska skären, hvilket jag genom min underdåniga Rapport af den 6f16) hujus, daterad under vinda, hade äran i djupaste subruission för E. M:t att anmäla, har vinden för det mesta varit vestlig och sedan helt contrair, så att vi efter mycket arbete icke förr än i går hafva kunnat angöra Bornholm, der jag befallt de från E. M:ts flotta försatta skepp att uppsöka de dit kommandes IIufvudflagg och begifva sig till Rendez-vous-platsen i Kögebugt. Vi hafva derföre oförtöfvadt gått under segel för att det fortaste förfoga oss dit, att der reparera de rambonerade och skadade skeppen; men Schoutbynacht Bjelke, hvars skepp är ett af de mest skadade och sämst seglande, skall, med E. M:ts nådigaste godtbefinnande begifva sig till Köpenhamn att der med sitt manskap träda öfver på skeppet Svanen, (hvilket, som jag erfar, blifvit haladt utanför bommen och är i segelbart stånd) för att vidare efterkomma sin pligt. Likaledes skall jag ock detaschera Amiral Rodensteen och Capit. Severin Orningh med ännu 2 Holländska skepp dit, att desamma der kunna mottaga Ordres, för att, till följe af E. M:ts afsigt, gå under segel till ) Juels förut meddelade berättelse visar dock, att Svenska flottan redan d. 29 gått till segels och att Dansk-Hollindska flottan samma dag började göra jagt på den. Hade Svenska flottan legat qvar till den 30, så hade den siendtliga samma dag eller troligen redan den 29 påträffat den der och slaget, som 3 dagar sednare stod vid Olands kust, hade då blifvit utkämpadt vid Skånes. Det var tydligt, att om Svenska flottan ville undvika sammansn g 2— — —