SKorp-Gumman. Berättelse af Richard Gustafsson. (Forts. fr. föreg. N:o). Vid aderton års ålder tog jag studentexamen och återvände från Upsala med hjertat uppfylldt af glädje och sorg: glädje då jag tänkte på den innerliga tillfredsställelse, min sostermor skulle känna, sorg, derför att jag nu måste afbryta mina studier. Då jag efter återkomsten anförtrodde min fostermor mitt beslut att för den kommande tiden arbeta både för henne och mig, söll hon mig om halsen, försääkrande, att så länge hon kunde stå upprätt skulle hon icke lägga bort oket, utan arbeta för oss båda, så att hennes käre gosse måtte kunna fortsätta sitt läsarbete och bli en duglig karl med tiden. Doktor ska du bli, ja det är säkert!4 utlät sig gumman, och ingen ska sen kunna känna igen den stackars liten, som Skorp-Anna hittade på grafven. Tårar af den renaste tillfredsställelse lyste vid dessa ord i gummans ögon, och hur jag än bad, så tjenade alla mina föreställningar till intet: gumman gaf sig icke, förrän jag losvat att vända tillbaka till Upsala, för att läsa på graden. Atta år förflöto; med ifver arbetade jag både terminer och mellanterminer, och med nionde året var Jag medicine doktor.