— Uppå derom gjord underd. framställning och efter inhemtande af Serafimer-ordensd-gillets samt Got lands läns landstings underd. utlåtanden, har K. Met den 27 nästl. Oktober i nåder medgifwit, att Wisby hospital samt nämnda läns Lasarett och Kurhus må, utan hinder af föreskriften i K. Jnstruktionen för Di rektionerna wid länens Lasarett och Kurhus, den 21 Okt. 1864, i hufwudsaklig öfwerensstämmelse med hwad hit: tills egt rum, styras af en gemensam direltion, bestående af Landshöfdingen i länet fåsom ordförande, BViskopen i Wisby stift såsom vice ordförande, den i staden boende Prov.läkaren, samt af sex personer, hwilka wid inträffande ledighet, warda of K. Mit, uppå förslag af lands: tinget, i nåder förordnade. — Deputationer från 33 städer, utom en mängd byar, hade företräde hos exc. herr justitiestatsministern tisdagen den 28 på f. m. — Ordföranden för Götheborgs-deputationen, grossh. m. m. J. Etman, helsade H. exc. med följande ord: Eders Excellens! Omedelbart efter aflatandet af Kongl. Maj:ts nådiga förslag till ny Riksdagsordning skyndade swenska folket att genom Ddeputationer och adresser till H. M. Konungen frambära fina tadfä gelser för detsamma. Denna gäng är det den andra Statsmnks tens bifall till detta förflag wi önsta winna. Men genom H. M. Konungen, till hwilken wi äro wane att frambära uttryden of wåra förhoppningar eller wåra bekymmer, fan dock ide fivenffa folket tala till fina egna ombud, och direkte till Rikets Stänber känna wara grundlagar ingen form för adressers aflemnande. Under denna swarighet hafwa wi tänkt oss att Ni, Ers Excellens, fäfom på en gång Konungens främste Radgifware och NReprefens tant i Rikets första Stand, stulle kunua för H. M:t tolka wåra tänkesätt och wär alltid innerliga, ostrymtade tillgifwenhet, — samt derjemte hos Rikets Ständer wittna om det fasta allwar och den wärma, hwarmed talrika deputationer från olika landsorter hos Ers Excellens uttryckt fina önstningar om Ständernas bifall till förslaget. Sedan jag för samtlige deputationer till Ers Excellens frams fört dessa deras önskningar, anhaller jag att nu få nppläsa den adress Götheborgs samhålle uppdragit fina deputerade frambära. Adressen från Götheborg upplästes nu. Från öfriga orter framfördes adresserna — af hwilka ett stort an: tal inftämde med Götheborg — dels mundtligen och dels ffriftligen. Herr juftitie-ftatsminifterns swar war af följande lydelse: Mine herrar! Till Konungen skall jag frambära de tänkesätt I mr tolkat. De skola glädja Hans konungsliga bjerta. Med större förtroende har ännu ingen Konung gått sitt folk till mötes. Må det fwens ffa folket wisa fig Hans förtroende wärdigt: och må det aldrig glömma, att det är Honom, Honom ensam, tacksamheten tillfoms mer för hwad representationsförslagets framläggande innebär ädelt och högsint! För förslagets brister åligger answaret dem, som skrifwit, icke Honom, som gifwit det. Med eder, mine herrar, känner jag djupt betydelsen af den stund, som nalkas. Och likwäl, — om det nu framlagda förflac get är strifwet ide blott på papperet; om de ord IF mu uttalat, säsom jag tror, utgå ur swenska folkets eget hjerta, — då före mår den wäntade stunden icke i något fall att utplåna detta förflag. Det skall då genomtränga alla finnen; och minst skall Sweriges adel ensam förblifwa fall; Jag fan wittna, att ridderskapet och adelns ledamöter allwarligt och ärligt pröfwa hwad dem nu föreligger. Samwetsgrannt wäga de sina farhågor emot förhoppningarne; och om de ännu tweka, då är det derföre, att de tro fäderneslandet behöfwa dem. Det behöfwer dem också och slulle köpa förslaget dyrt med dessa sina ädla söners tjenst. Alla wilja wi framgent se dem i de främsta lederna; men just derföre må de ide stanna bakom slna åldriga förskansningar, utan träda ut bland dessa leder, fom ständigt ryda framåt. Det är oss ide nog, att adeln lägger sitt ja i urnan; wi wilja fe det fritt och med förtröstan till framtiden afgifwet; likasom wi wilja hafwa ett färlelsfullt, ide ett med motwilja blandadt, ja från prefteftändet. Wisa wi blott aktning för deras redliga öfwertygelse och lagligt bestående rättigheter, så skola Konung och folk icke länge wänta förgäfwes att se sina önskningar uppfyllda. Kongl. Maj:t lemnade dagen derpå eller den 29 enskilt företräde åt deputationerna. H. M. behagade mottaga dem en och en, så att andiensen räckte runda 4 timmar. A——