var handtverkare i Södertelge, den enda menniska som ville räkna skyldskap med den faderoch moderlöse gossen; men min farbror var en hård och sträng man; ofta slog han mig för de ringaste förseelser och tog alltid ifrån mig de böcker jag förskaffade mig, för att på lediga stunder tillfredsställa min vetgirighet, ty, sade han, ken arbetare har nog af sitt arbete och behöfver ingen annan lärdom, än att rätt kunna bruka hand och arm, hvarpå han strängt förbjöd mig att vidare sysselsätta mig med att läsa. Några veckor afhöll mig rädslan derifrån; men min vetgirighet segrade och en afton öfverraska de mig min farbror, då jag återigen satt med boken i hand. En onaturligt hård aga blef följden, och den hårda hehandlingen fördref under påföljande natten sömnen från mina tårfyllda ögon; då uppvaknade hos mig tanken på flykt. Jag hade hört omtalas hur lätt det var att i Stockholm förtjena sitt bröd, och jag beslöt att begifva mig dit. Tidigt om morgonen begaf jag mig i väg, utan att äga en skilling på fickan, och på elterniddagen ankom jag hungrig och trött till hufvudstaden. Irrande omkring på gatorna glömde jag hungern, för att betrakta den mängd nya föremål, som här visade sig för mig likt en lefvande panorama; allt tycktes mig likt en saga, som jag läst; men emot qvällen återkom hungern och tanken på hvar jag skulle tillbringa natten. Under mitt kringirrande hade j jag kommit upp till Johannis kyrkogård; dit gick jag in, för att