. . 2 H Himmelriket på jorden, (Forts. fr. föreg. N:o). Du må väl aldrig vilja att jag skall sitta på en stol dagen i ända? Det är ingen lätt sak att vara rik så att en har nöje — och jag begriper inte hur annat rikt folk, mycket rikare än vi ha varit, beter sig för att trifvas med sig sjelfva. Om jag skall säga rena sanningen, har jag just aldrig haft någon glädje, sen jag kom till välmakten, mer än en enda dag. Ivad var det för en? 4Jo, en, då jag var riktigt lycklig — det var när jag första gången bjöd mina fordna kamrater på sexa och punsch och de buga och krusa för mig, som om jag varit en riktig storkaxe, och hoppades att jag inte skulle förakta dem i deras ringhet. Men det var ändå inte annat än en högfärdslycka, för jag pöste inom mig, när jag tog upp plånboken och lånte dem tie riksdaler hvar.s Och min gladaste dag, återtog Marie, nu fullkomligt beherrskande sina nerver, var den, då jag skickade efter Sofie, men visst inte för att bjuda henne på sexa och punsch — hon bespetsade sig väl på kaffe. Jag hade beställt stor hyrvagn åt mig . . . du var borta och vet inte hur jag låg färdigklädd i fönstret och väntade först på vagnen och sen på Sofie. Ack, så jag skrattade inom mig, då hon kom trippande! Den som då skyndade sig ut var jag, så att jag nätt