CIII Ö90111 HIUIL HTV —117—1014411 VE e 0? Den siste anske presten i Lervide samt Ett och annat om Sjökriget mellan Sverige och Danmark 1676. Anteckning af Alf. (Forts. fr. N:o 40). Ofvanför denna står på en liten oval samma latinska ord Surgite Mortui, som stå på Epitaphiet öfver familj-taflan, och äfven på grafstenen äro 2 englar med basuner afbildade på sidorna om samma oval. Nedinunder skölden synas ock 2 englar i sittande ställning och på de delar af stenen, som bilda säten för dem, stå orden: ÅRörer du mig — det angrer dig, de enda danska, som finnas på grafstenen, all den öfriga inscriptionen å densamma är latin. Denna är, eller rättare har varit, vidlyftig, ty utom det myckna på skölden, som är till mesta delen utplånadt, löper utmed kanterna af stenen i dubbla rader, en inscription innehållande bibelspråk och i hörnena prydes stenen af de 4:ra Evangelisternas insignier, men på båda långsidorna finns mellan skölden och kant-inseriptionen en bred rand med uthuggna ornamenter och i midten deraf de förut omnämnda franska liljorna, 2:ne på hvardera sidan. Epitaphiet och grafstenen äro icke de enda minnena af Briant i Lefvide kyrka. Det vackra altaret bär ock hans och hans hustrus namn, ty det har en så lydande inskrift nedinunder altartaflan. Till Guds ere oc Kirkens Prydelse er denne Altertafle opsat oc bekostet af Peder Briant oc Ane Mortens D. Anno 1660 d. 4 Dec. Oc paa Kirkevergernis Staffan Hogesön (flera namn och bomärken) oc menige Saagnens Bekostning stafferet 1663. Till Altaret höra 2:ne väldiga temljusstakar, likaledes skänkte af detta prestsolk och den jemte altaret stående dopfunten har en målad inskrift, som visar, att de år 1663 påkostat förfärdigandet af densamma. Malmkronan öfver Briants graf framför altaret, ehuru ingen inscription finnes å densamma, lär äfven vara gifven at honom och den andra malmljuskronan skall hans måg Paul Wäfver eller Eneqvist gifvit. Att Briant varit både förmögen och gifmild mot kyrkan synes af dessa gåfvor och minnesmärken. Lefvide kyrka har alltså många vackra minnen af sin siste Danske prest, ty sådan var han verkligen, änskönt han blef kyrkoherde der 1652 då landet redan var Svenskt. Han var nemligen en af de 5 gamla kyrkoherdarne, för hvilka ett undantag gjordes när Gotlandspresterne 1687 ålades att predika på Svenska och således den siste, som predikade i Lefvide på Danska. Två år derefter eller samma år Epitaphiet uppsattes,