hade gammal och hög börd Crioraraås AlVCHSOm att Briant sjelf skall varit född i Pommern, men i ungdomen kommit till Danmark. Så hade denne Kyrkoherde hört omtalas. Dylika sägner äro föga att bygga på, men funnes anledning att anse denna haft någon grund sden antydde Kyrkoherden var en så allvarsam och sanningsälskande man att han för sin del visst icke uppgaf sig hafva hört annat än han verkligen hörtJ; så kunde man hafva anledning förmoda Briant varit en ättling af någon gammal fransk familj, hvilken, såsom ofta hände, serdeles under Hugenott-krigen, öfvergifvit sitt fädernesland för att i ett protestantiskt land få fritt dyrka Gud så som samvetet och tron funno rättast. I Frankrike hafva funnits, finnas kanske ännu, ädla gamla slägter, med namn, som tyckas närbeslägtade med namnet Briant, såsom de Brienne, SaintBriant, Chateau Briant, hvilkas anor uppstiga till korsriddarnes tidehvarf. Tyska eller de s. k. Romerske Kejsarnes tittel Konung af Jerusalem härleder sig från en af dessa ätter. Jean de Brienne var gift med Maria af Montferrat, dotter af Hertig Conrad af Montferrat och dennes gemål Isabella, som var dotter aft den år 1173 aflidne Konung Almerik af Jerusalem. Både Conrad och hans måg Jean de Brienne voro på grund af detta slägtskap, pretendenter på Konungariket Jerusalem och denna pretension öfvergick från den sistnämnde med hans dotter, Jolante de Brienne, på hennes gemål Kejsar Fredrik 2 af Hohenstaufiska ätten sdog 1250J, som, på grund af detta giftermål och denna pretension, i förening med Påfvens nästan tvingande uppmaningar drog till det heliga landet och satte Jerusalems krona på sitt hufvud och från honom hafva efterföljande Kejsarne härledt sin rätt till titteln Konung af Jerusalem. Detta nämnes blott för att visa, att ätter af ganska hög adel funnits, hvilkas namn ej äro mycket olika det vår gamle Lefvide prest haft, men ingalunda är meningen att vilja påstå det han skulle härstamma från så högförnämt folk, ej heller hade han, om han ock det gjort, derigenom blifvit det ringaste bättre karl än han eljest var, änskönt man på hans tid just icke allmänneligen tänkte så och Junkå IIahn-Hahn i Mecklenburg ännu i dag icke delar den åsigt vi här uttryckt. Emellertid finnes, utom sjelfva namnet, Hercule Briant, som låter temligen paa sin Frandsk, ännu ett minnesmärke efter mannen, hvilket har någon anstrykning af adelskap. Jag säger har anstrykning af, ty jag antar det alldeles icke såsom bevis för adelskap. Det är förut nämndt, att Briant ägt Skönarfve i Lefvide. Uti gäststugan eller som det heter på gotländska, Nystugan på Skönarfve är en spisel, prydd med gammalt vackert bildhuggeri, bland annat följande: På spiselkappen söfver spiselöppningen är en rund sköld, omgifven af en krans och uppburen af 2:ne fristående uppresta Lejon, alldeles lika dem, som synas på Epitafiet i kyrkan. På skölden synes ett rödt hjerta, genomstucket med 2:ne gyllene värjor. ur hjertat uppskjuter en blomma. Öm icke detta har anstrykning af sköldemärke, så vet jag ej hvad det skall anses för. Visserligen hände ofta på 15och 1600talen att ansedda ofrälse ätter eller personer imiterade adeln och antogo vissa figurer såsom ättemärken, men sköldhållare fingo blott förnämare adelsslägter bruka och sjelfva figuren på den nu beskrifna skölden: det röda genomstuckna hjertat gifver, tillsammans med namnet Briant, en förmodan att gubben måtte möjligtvis härstammat från någon gammal fransk adelsslägt, ty flere urgamla adelsätter, t. ex. den beu hvar ctaccan lh ammar Sfråän I Åh ia igo