onen äro i helupphöjdt arbete. Dessa sidoprydnader stå på baser, som skjuta något längre fram in taflans plan och nedantill äro utbildade i nedhängande årusklasar och frukter. Ofvanföre dessa ståtliga sköldhållare är, på hvardera sida om taflan, ett fält, hvaruti synes i balfupphöjdt arbete ett rikt förgyldt englahufvud. Lejonen skola förmodligen beteckna mod, vildmännen med sina trädstammar styrka och förstånd. Under taflan är i halfupphöjdt arbete en svart glob, hvarpå stå dessa latinska bokstäfver, sammanbundna uti en figur: PHBAM. Det är initialerna till Prestfolkets namn: Peder IIereules Briant och Anne Mårtensdaatter. Bokstäfverna hafva varit sörgylda, men förgyllningen är nu mysket bortfallen. På hvardera sidan om globen är i helupphöjdt arbete, en engel, den ene håller en dödskalle, den andre en liten spade och ett timglas, båda, serdeles spadan, väl förgylda. Det är dödlighetens, förgängelsen och den flyktande tidens insignier. Nedunder dessa bilder slutar monumentet i en stor halfrundel, under hvilken hänger bilden af en stor drusklase. Halfrundeln prydas på midten af bilden af en uthuggen hafssnäcka, hvit med gyllene ränder och på sidorna om snäckan gyllene ornamenter på röd botten. Mellan halfrundeln och förgängelsens sinnebilder stå målade med hvitt bokstäfverna AIIB sammanbundna och F (fecit Z har gjort, nemligen monumentet) samt åratalet 1689. Öfver taflan är en glob, motsvarande den nedinunder med initialerna, men från den öfre stråla i stark förgyllning de latinska orden: Surgite Mortui? (Stån upp J döde!) och på sidorna om denna glob äro också tvänne englar med basuner, förmodligen skola de föreställas utropa orden, som stå på globen. Aldraöfverst synes i fristående figurer uti bildhuggeri utfördt Jesu uppståndelse. Liksom bilderna nedinunder häntyda på tiden, döden och förgängelsen, så skola de bilder, som finnas öfver taflan, påminna om domen, uppståndelsen och evigheten. Nu till midtelpartiet. Porträtterna, 15 till antalet och ordnade i 3 rader, framstå på blå grund, hvilken ofvantill har formen at en hvalfbåge. På de mellanrum, som denna båge bildar ofvantill mot ramen af den fyrkantiga taflan, äro utförda, i fint halfupphöjdt arbete, ornamenter, som föreställa fruktstycken — starkt förgylda på hvit botten. Alla porträtterna äro bröststycken. De hafva händerna sammanslutna öfver bröstet, så att båda händernas fingersspetsar vidröra hvarandra. Alla äro svartklädda, sönerna hafva hvita länghalsdukar, fruntimren breda hvita kragar, dels släta, dels broderade. I öfversta raden äro båda förålararne jemte hvarandra; bredvid sadren äldste sonen och bredvid modren de två äldsta döttrarna. Prestfar sjelf sitter der i sin presterliga drägt med bred krage, ett vackert småkrusigt, dock ej serdeles stort och yfvigt, skägg. Ilan ser vördig ut. Prestmor har svart hufva och derunder framskymtar en smal kant af det fina hvita pannstycket — det var så det den tiden höfdes en ärbar hustru af prestoch borgare-klassen vara klädd. Äldsta dottren, som sitter henne närmast (Boel eller Bodilla), är alldeles lika klädd, bevis för att hon var gift när taflan målades, men den andra dottren (förmodligen Marguarite Briant), en högvext blek qvinna, har bart hår och ett svart perlband kring halsen, tecken, som utmärka, att