sönderhackat såväl den redan utkörda spillningen, som den, hvilken sednare erhållits. Den sålunda med spillning betäckta åkern har sedan sått ligga till efter midsommar, då den blifvit väl och tätt körd med trädesstock, samt sedan genom sladdning, harfning och vältning i sinom tid tillredd för höstsådden. För att bättre kunna uppsatta detta, och buru tunnt jag, åtminstone till en början vid ötvergången från det vanliga tväskiftesbruket, måste göda, vill jag här omnämna, att jag alltid lagt åker, äng och hagmark, så vidt de varit lämpliga att odla för säd, i 10 å 12 skiften med cirkulation af gödsladt träde, råg, 3 å 4 års gräs, vallbrotts-hafra, träde med half gödsling, råg, hvete, rotoch skidfrukter, samt korn och hafra. De båda trädena borde jag alltid hafva gödslat, det första med hel och det andra med half gödsling. Till hel gödsling vill jag räkna 50 parlass om 20 centner pr tunnland. Hvar och en inser dock lätt, att, oaktadt alla bemödanden, man i början haft svårt att anskaffa ens haltva denna gödselmängd, och först efter flera års tid hunnit opp till förenämnda önskvärda qvantitet, så vidt man ej varit i tillfälle att för tillräckligt billigt pris kunna förskaffa sig gödningsämnen genom köp, i hvilken lyckliga ställning jag ej varit. Då jag detta oaktadt ej varit utsatt för de missväxter, som ofta medfölja öfvergången till cirkulationsbruk, utan tvärtom haft att glädja mig åt efter årsväxten ganska rika skördar, hvarvid dock hvetet, churu rikt till växten, ibland varit angripet af rost, så har jag dock skäl vara belåten med min gödslingsmetod, som efter min åsigt i ganska väsentlig mån bidragit till de goda resultaten. Det torde nemligen under vanliga förhållanden hos oss ej medhinnas mer än tvenne billbruk före höstsådden, om man icke vill belasta sig med alltför mycket folk och dragare, hvilka, sedan den korta sommaren är förliden, ej kunna förses med inkomstbringande sysselsättning och sålunda förtynga det redan förut ej särdeles fördelaktiga jordbruket. Och då blir spillningen med sin must på ofvanbeskrifna sätt bäst bibehållen i åkerytan, der den är tillgänglig för den späda plantan, då den först börjar söka sin näring utom kornet, hvarifrån den uppspirat. Visserligen blir den med spillning betäckta åkern ofta under fuktiga år fylld med ogräs, som, om det fick växa i ro, svårligen skulle kunna utrotas genom en körning med trädesstock. Detta ogräs har likväl för mig ej blifvit någon olägenhet, då det gifvit ett godt fårbete, som alltid, då jag kört andra gången, varit af dessa djur så väl afbetadt, att ingen skada deraf kunnat uppstå, alldenstund åkerytan efter denna körning visat sig fullkomligt ren. Någon gång och undantagsvis har jag äfven bredt spillningen på vintern, när jag vid öfvergång till cirkulation eller af annan orsak ej hunnit göda och rågså allt som egentligen skulle tillhöra skiftet och igensås med gräs. Jag har då höstplöjt, utfört och bredt spillningen, samt sedan på våren sått och myllat som vanligt. Utan tvisvel lider man härvid en förlust genom urlakning, då snön smälter, dock ej så stor, som man måhända föreställer sig, enär spillningen ej kan urlakas förr, än den är upptinad och det mesta af snön vanligen redan gått bort innan detta sker. Emellertid uppstår härvid alltid någon förlust, och dels derföre, dels emedan spillningen jemte det med musten indränkta öfversta jordlagret alltid skulle nedplöjas och för mycket blandas med annan jord vid derpå under sommaren blifvande trädesbruk, torde denna metod för det, som skall trädas, vara förkastligt. Ty antingen jag nu breder spillningen på stommen eller först höstplöjer och sedan breder, blir det ju alltid nödvändigt vårplöja, för att göra den under vintern sammanpackade jorden tillräckligt lucker, och i