den förmögenhet, som han ärft efter sin far, och sedan han ej kunnat få något arbete af sina fordna gynnare och vänner hade han småningom försjunkit i det djnpa elände, hvaruti han nu befann sig; men då hade han börjat att bedja Gud, hvilket han icke på länge gjort, och Gud hade hört hans böner. Ilan beslöt derföre att skaffa sig arbete på landet, ty det lönade icke mödan att qvarstadna i staden der hans fordna vänner bodde och hånade hans fattigdom. Men stormen och yrvädret öfverraskade honom och förde honom, såsom vi sett, slutligen till det fattiga torparefolket. Sedan han tillfrisknat bad han Lars skaffa sig något arbete, men som denne sjelf endast hade en ringa arbetsförtjenst, så kunde han icke bevilja denna hans bön; Lars rådde honom då att begifva sig till Stockholm, der han säkerligen skulle få arbete. Victor tackade honom för rådet och, sedan han tagit ett hjertligt farväl af det vänliga torparfolket, som så kärleksfullt bemött honom, begaf han sig till hufvudstaden, der han fick tjenst hos en Trädgårdsmästare. Der slet han mycket ondt, men Gud, som han ständigt anropade, bevarade honom från att återfalla i sina fordna förvillelser. En dag inropades Victor af sin husbonde, som sade sig nyss hafva läst i Posttidningen en underrättelse, med förfrågan om det fanns någon slägtinge till den i Amerika aflidne Köpmannen