Skön Anna. En berättelse från Carl XII:s tid, af C. F. A. (Forts. fr. föreg. N:o.) II. Det var sex månader derefter. Vid skenet af en klart brinnande lampa, hvilken med sina ljusa strålar upplyste ett praktfullt, med dyrbara målningar behängt rum, satt konung Carls gunstling grefve Piper. I hans skarpa ögon tindrade en sällsam eld och på läpparne lekte ett sardoniskt smålöje. Så, mumlade han sakta för sig sjelf i det han lade den aristokratiskt fina handen på ett nyss uppbrutet bref, vår unge konung, som förr endast njöt af Dianas lekar, har nu råkat i Amors nät. Och en flicka af folket, en fattig klockares dotter i Salems församling är föremålet för hans ömma låga. Han har redan, säger min okända brefskrifvare, hvilken jag hjertligen tackar för upplysningen, drifvit sin kärlekshandel en längre tid, — och det ständigt pratsamma ryktet har ej en gång hviskat ett ord i mitt öra. — Han smyger sig ofta dit, aflägsnar sig från jagten och glömmer tiden och regeringsomsorgerna under kärleksglam. — YJag skulle ej säga något, fortfor han, om jag ej så noga kände hans lynne. Har han fått något i sitt sinne fullbordar han det ock. Alskar han flickan, och af de underrättelser jag fått synes det vara säkert, då kan