— Adress till Handtwerksklubben i Helsingborg från amerikanska presidenten. J Orefunds-Poften skrifwes: Wi hafwa nöjet här nedan meddela en från Nordamerikanska unionens president And. Johnson ut gången helsning till Handtwerlarnes Klubb härstädes i anledning af den härifrån afgifna adressen till Abr. Lin coln straxt efter eröfringen af Richmond och Petersburg. Som man torde erinra fig, war Lincoln mördad, då adressen framkom; men den nye presidenten har doc ansett fig böra beswara den. W. Hunter, fom under tecknat skrifwelsen, wer tillförordnad utrikesminister, under Sewards sjukdom efter mordförsölet. SEkrifwelsen, adresserad till handlanden Carl Janentzsky i Philadelphia, genom hwars försorg klubbens adress blifwit presidenten Johnson tillsänd, lyder i öfwersättning sålunda: Jag har i uppdrag af presidenten att erkänna mot tagandet af edert bref af den 16 d:s, öfwerlemnande en adress till den aflidne presidenten från Handtwerkarnes Klubb i Helsingborg, Swerige. Ni behagade framföra till medlemmarne af denna klubb den höga tanke, som presidenten hyser om deras manliga och hedrande yt tring i mensklighetens sak. Jag är o. s. w. — För de brandskadade i Carlstad woro på Stockholms börs den 26 dennes insamlade 12,850 rdr. (En ercentriff man, skrifwes nyligen i en Barifertidning, har dessa dagar lemnat detta jordiska. Många dylika ha wi ännu qwar här i Paris; emellertid skola wi dock tala litet om den hädangångne. Han bebodde ensam ett stort ruskigt hus på St. Louis-ön. Jngen menniska hade han hos fig, fjelf styrde han om fitt hushåll. Aldrig sågs någon besöka Honom. En enda gång om året mottog han ett pr jernwäg anländt patet, skickadt till honom från något Håll i provinsen. På detta fött gingo sakerna fin jemna gång under flera år, då man helt plötsligt för några dagar sedan ej mer fåg till Farbror Canelle, såsom han kallades af grannarne med anledning af färgen på de fläder, han i alla wäder bar. Efter att förgäfwes ha wäntat att han skulle wisa fig igen, beslöt man att bana fig wäg in till Honom. Farbror Canelle låg död och på fakelugns-franfen hade han lagt sitt testamente på ett sätt att det genast skulle observeras. Testamentet lydde få här: Jag har ingen annan slägting än min brorson. Det är jag fom har uppfoftrat honom, gifwit pengar åt honom och skaffat Honom en god plats. Genom det jag kostat på honom har han lyckats bra: han har gift fig, fått en ypperlig anställning fåfom . .. i Elfafsiftaden 3... Men fedan det gick honom wäl i händerna har han ej ansett det löna mödan att erinra fig min person mer än en gång om året på min namns dag, då han ffidade ett bref och en present. Brefwet blef med hwarje år allt fortare. Hwad presenten be träffar torde man benäget obserwera widstående minnesmård och man torde då förstå hwarför jag härmedeljt gör min brorson arflös och testamenterar hwad jag eger till barmhertighetsinrättningarna. Paris den . . . Juli o. s. 10. På kakelngnskransen, ofwanpå det hopwikna teftamentet, reste fig en pyramid af tomma bledlåror, fom innehållit gåslefwerpastej; de nedersta woro stora men blefwo allt mindre och mindre åt pyramidens spets. Understa lådan, å hwillen war fastklistradt årtalet 1850, war mycket stor. Den öfwersta med årtalet 1865 war mifrofopiskt liten. Dessa lådor utgjorde den glömske brorsonens årliga presenter. Högst upp på pyramiden hade den aflidne fastsatt en papperslapp, å hwilken han skrifwit i storståtliga bokstäfwer: Höjden af tacksamhet! Den aflidne, en grefwe Mar .... y, efterlemnar en förmögenhet af 350,000 frs.