— Den beryktade stormprofeten och wäderleksspåmannen Fitzroy har hufwudsalligen grundat fina förut sägelser på wäderleken efter följande märkelsetecken: 1. Antingen det är klart eller mulet, stall en rosenröd bimmel wid solnedgangen tillkännagifwa wadert wäder — en kopperröd färg regn, en grå morgonhimmel wadert wäder. Jfall daggryc ningen ses ofwan molnbanken, kan wind wäntas; wisar den fig nära wid horisonten, deremot godt wäder. 2. Moln med mjukt och fint utseende tyda på wackert wäder och mattlig wind; skarpkantiga moln med oljaktigt utseende tilkännagifwa start wind. En mörkt dunkelt bla himmel tyder på wind, en ljus, flarblå himmel deremot på godt wäder. Det gäller i det hela fom allmän regel, att ju mjukare molnen fe ut, desto mindre wind (men mahända desto mer regn) fan man wänta; och ju härdare, ju mer fettaktiga, ihoprullade, skarpkantiga eller föns derrifna de fe ut, desto starkare skall den kommande winden bli. En frinonde gul himmel tillkännagifwer blast, en blekgul deremot nederbörd — en grönaktig, sjukligt utseende färg wind och regn. Genom att anmärka huruwida den gula, röda eller en annan färg är mer framträdande, kan man sålunda med någorlunda noggrannhet förutsäga wäderleken; och om man samtidigt radfrågar instrumenterna, fon det ske med nästan fullkomlig säkerhet. 3. Små bläckaktiga moln tillkännagifwa regn; lätta drifmoln tyda på regn, om de passera förbi tunga molumassor, men blott på wind, om de ses ensamma. 4. Högt swäfwande moln, som synas drifwa förbi solen, månen eller stjernorna i en riktning, som är olika med den, hwari låga moln gå eller hwarifran winden blaser, tyda på en mwindförändring i den riktning, hwari dessa moln röra fig. 5. Efter wackert klart wäder skola de första tecken på himmelen till en inträdande förändring i allmänhet bestå i ljusa strimmor, likasom hårlockar eller bugter, eller flädiga samlingar af hwita aflägsna moln, hwika tilltaga i antal och storlek, tilldess himmelen blir mer och mer dunkel samt slutligen är alldeles molnbetäckt. Det är ett ofelbart tecken till blast eller regn — den förra eller det sednare stall bli öfwerwägande, allt efter som himmelens utseende är öfwerwägande oljaktigt eller wattnigt. 6. Ju högre och aflägsnare sadana moln synas hänga, desto mer gradwis, men allmän skall den inträdande mwäderkeksförändringen wanligtwis bli. 7. Lätta, fina, lugna skuggor eller färger, med mjuka, obestämdt formade moln, tillkännagifwa och åtfölja wackert wäder; men prattfulla owanliga färger, med härda, frarpt begränsade moln, tilltännagifwa regn, sannolikt atföljdt af stark blast. 8. Töckenmoln, fom bilda fig eller hänga på högt land, till kännagifwa wind och regn, få framt de förblifwa liggande, wäxa eller sjunka ned. Men om de ftiga eller stingra fig, få fan man wänta bättre eller wackert wäder. 9. Att sjöfoglarne flyga tidigt ut och begifwa sig långt bort, är tecken till godt wäder. Om de deremot halla sig nära till land i fjordar och bugter, eller till och med flyga inåt landet, fan man wänta fult wäder och storm. När swalor, krakor och andra högt flygande foglar stiga högt upp under fin flygt, blir wädret i al mänhet godt; flyga de deremot lugt eller samla fig till fina bon, få funna regn och blåst wäntas. Många sådana tecken funna hems tas från djuren, ty dessa känna ofta wåderleken, innan den fom mer. När salunda djuren söka flygd, swinen bära halm till fri orna då tyder detta på fult wäder. När blodiglarne stiga uppåt i glaset, blir det wackert wäder; när de deremot begifwa fig till botten blir det regn eller storm. När röken icke hwirflar lifligt upp eller i lugnt wäder icke stiger rakt upp ur skorstenen, då är detta tecken till wäderlekens förändring till nederbörd. 10. Både dagg och dimma äro tecken till wackert wäder, ty bildningen af dem fon ide försiggå med molnhöljd himmel etter under stark blast. Wäl fer man stundom dimma likasom rullas bort af winden, men sällan eller aldrig bildas hon emedan det bläser. 11. Owanlig klarhet i luften tätt inwid horisonten, owanligt fri utsigt, få att aflägsna föremål, landhöjder o. s. w. wisa fig med mycken tydlighet, hägring eller att föremål wid horisonten synas bli höga eller till och med swäfwa öfwer densamma, att man tyder fig höra owanligt tydligt — allt detta är tecken till regn, kanske också till blåst. 12. Stark hägring är tecken till östlig wind, som skall wrida sig åt syd. 13. Owanligt tindrande hos stjernorna, stenbar fördubbling hos månens born, ring kring sol och mane, regnbågar eller stycken af sådana, detta är mer eller mindre sälra tecken till tilltagande blast eller regn med eller utan blast. 14. Tätt wid land uti instängda hamnar, i dalar eller öfwer lågt land aftager winden i allmänhet märkbart om aftonen, medan himmelen samtidigt klarnar. Wid sadana tider skall man från en ofwanför belägen höjd se under sig utbredd en tunn dimma, som tycks uppehålla winden. 15. Sawäl luftens torrhet fom dess temperatur böra alltid tagas i betraktande tillita med andra teden på wäderleksförändring eller stadig wäderlek. frn mm — —