— Sällskapet D. B. W. firade förlidne Söndag fin 51:sta arsfeft eller den första i den nya aeran efter fiolårs-jubileet. Talare för dagen war ledamoten, Doct. C. Leijer, fom i ett föredrag, hwilket både förtjente och wann uppmärtsamhet, wisade wattnets stora betydelse ej mindre såsom en wäsendtlig factor i naturens stora hushållning, utan jemwäl såsom anledningen till och före målet för mången religions-fult, och slutligen såsom ett wärdefullt medel i dietiskt och therapeutiskt hänseende. Utom Sällskapets egna ledamöter, war en stor samling dels af stadens egen befolkning dels af resande och här wistande badgäster åhörare af detta i många hänseende intressanta föredrag, fom tl. 1 på dagen hölls i Lärowerkets Sollenniteis-fal. Efter talets slut utdelades af Sällskapets v. Ordförande, Landskamrer Gardell, Spar: banksböcker med insatser af 4 R:dr Nimt åt ett antal flitiga barn från Folk: och Småskolorna, en wälwilja, som Sällskapet, till minne af sin 50:de års-feft förlidne äret, beslutat att till en början utöfwa under de närmaste tio åren. På e. m. utreste Cällskapet till fin wanliga Imftplats, den wackra s. k. Ahobergska hagen, i närheten af Sällskapets barndomshem, det beryktade Snäckegärdet. Om högtidligheten i år icke från Sällskapets sida war så genomförd, som förl. år, äro derföre många antag: liga och fullt giltiga skäl för handen, dem wi kunappast behöfwa påpeka för att inses och erkännas. — Der emot hade från åhörares och äskadares sida interesset ingalunda minskats, utan sågos fofthellre flera grupperingar af sådana i de utmärkt wackra omgifningarne, än åren förut; och wi wåga, med temlig säkerhet, påstå att D. B. Wos-årsfeften blifwit en werllig folifest, hwad den och, med hänsyn till D. B. IX:s fosterländska avs bete, wälförtjent fan mara. Med Onsdags tilländagick ansölningstiden till ledigwarande Stads-Läfare-befattningen härstädes. An: sökningar äro till Magistraten, inom samma tid, infems nade af 6 ajpiranter, neml.: Doctorerne Andrecson, Lindh, Pontin, Braun, Nyström och Ericson, den fijt nämnde af Sundhets-Collegium förordnad till tjenftförrättande under ledigheten efter Doct. Neyber. Då Doct. Neyber för 5 år sedan af Magistraten tillsattes, förspordes från en stor del af stadens innewånare mycken missbelåtenhet med Magistratens åtgörande och uttalade den allmännare meningen sig temligen enstämmigt för då tjenstförrättande vice Stadsläkaren Doct. Goldkuhl. Ut gången rättfärdigade wisserligen Magistratens wal så till wida, som Doct. Neyber blef en skicklig, af de fattiga wälsignad, af alla högt wärderad läkare. Att efterträda honom är twifwelsutan ingen lätt fal. — Någon me ningsstrid torde denna gången må hända ide ifrågakomma, helst den tillförordnade Stads-läfaren endast några få dagar, så att säga, hunnit göra sig bekant. Nekas kan emellertid icke att ju Doct. Ericson redan förwärfwat sig många, som uppskatta honom rätt mice ket. Wi wilja icke imverka på malet, icke agitera, hmwarfen för den ena eller den andra, men wi önska, i det allmännas intresse, att den Stads-läfare, fom blir, måtte blifwa lika skicklig, öm och kärleksfull, fom den läkare, han går att efterträda. — En fråga torde det före: stående malet emellertid komma att framkalla, hwilken det torde, till förekommande af klagomål och split efteråt, wara nyttigt att på förhand hafwa löst; den nemligen, hwilken, som egentligen är den walberättigade parten: Magistraten eller Stadsfullmäktige. Magistratens mwalrätt lärer, få har det blifwit sagdt, endast hwila på praris och gammal häfd, ide på något lagstadgande. Lika få ha wi hört berättas att ifrågawarande walrätt helt nyligen någorftädes skall hafwa blifwit utöfwad af Stadsfullmäktige. Öuskligt wore derföre att wederbörande helt öppet tilllännagåfwe hwad laga grund och stadga nu will åberopas för utöfwandet af densamma. Nödwändigt blir, will det of synas, att för framtiden få denna sak på det klara, liffom wi tro att några beftämmelser för bedömandet af de föfandes competens och me riter sins emellan ide skulle wera ur wägen. Slutligen och i all wälmening wilja wi påpeka nödwändigheten af att få löne willoren alldeles klart uppgjorde, ide förgi tande att wid tillsättande of tjenfte-befattningen förra gån gen den frågan war temligen inwecklad, fom och att Doct. Neybers lönewilkor woro till en del för honom personligen medgifna.