håldne ransakning IIöglofl. Kongl. IIof-Rätten underdånödmjukast att referera, med afvachtande hvad Kongl. Rätten nådgunstigst täckjes derom vidare att förordna. Minsann fick icke här Välborne Hr General-Majoren och Landshöfdingen en liten hygglig spark för sitt tilltag att vilja fuska uti Domare-Embetet. Det synes nog att Häradshöfdingen Ake Soop Ilansson F) icke velat tåla och uppmuntra något bönhaseri uti Gudinnan Themis tjenst. Hvad Kongl. Ilof-Rätten nådgunstigt (ett förträffeligt ord, skada att det nu är aflagt) täckts yttra i saken, kan man icke veta. Kanhända har Hof-Rätten, under åberopande af ett ställe i 16 domarereglan Hött är med intet bött ansett Pehr Amlings klagan vara för tidigt väckt och ej bort anställas förr än presten verkställt hotelsen. Det är väl sant, att sedan man en gång mist hufvudet är svårt att klaga öfver sin förlust, men så länge man icke mist det kan och får man icke klaga öfver att någon lofvat att taga det, ty för hotelsen bötes inte. Hvad åter angår den sidan af saken, som skulle kunna kallas den politiska eller tydas såsom ett erimen lasa majestatis, nemligen prestens yttrade uppsåt att gifva sig i flock och farnöte med Ryssen; så kan man taga för alldeles gifvet, att Carl 12:te och hans blå gossar, som ej läto skrämma sig af Ryssar, Sachsare, Polacker och Danskar, ja ej ens af Turkar, Tatarer, Kosacker och dylikt bråte, icke eller läto skrämma sig af Årevyrdige och Vällärde Hr Anders Wikengren, utan att Kungen förmodligen