Efter den tiden föddes vårt första barn. Åren gingo, och då vi varit gifta i sex år hade jag hustru, fyra barn och svärmor att försörja. Min hederlige svärfader hade aflidit, och gumman hade flyttat till oss. Oaktadt denna tillökning i hushållet gaf Gud välsignelse åt mitt och Catharinas arbete, och jag tror icke, att man i det rikaste hem kunde finna så mycken lycka och frid, som i vårt enkla, beläget i ett trähus bland kungsholmsbergen. På vintersöndagarne brukade Catharina, som var mycket road af böcker, läsa högt för mig ur någon bok, den hon skaffat sig till låns af någon sykund. Om sommarhelgdagarne åter gingo vi ut i det gröna och hade mat med oss. Vid ett och annat högtidligt tillfälle bjöd jag Catharina på fjerde raden för att se någon rolig pjes. eGud hade gifvit mig en så stor andel af lifvets glädje, att den icke kunde få fortfara. Gårdsvaktaren tystnade och satt en lång stund med hufvudet lutadt i handen, liksom oförmögen att skilja tanken från denna glada tid. Constantin förblef i oförändrad ställning, stirrande rakt fram med dyster och likgiltig blick, liksom han icke fästat någon uppmärksamhet vid berättelsen. Efter en bra lång paus återtog Frans: Det är icke så lätt, ska jag säga, att tänka på hvad man ägt och sedan förlorat, derför så ... så . faller det sig tungt att minnas olyckans stunder, då man talat om de lyckliga dagarne; men him