Article Image
Ur Suällposten taga wi oss friheten reprodu cera följande behjertanswärda meddelande om fördelen af att begagna banker: Man har på de sista tiderna ofta hört klagas deröfwer, att penningetillgången är otillrädlig för provinsens behof, och wåra finansmän hafwa framkommit med flerahanda förslag att öka denfamma. Utan att inlåta oss i någon granskning af dessa förslag, tillåta wi oss att fästa allmänhetens uppmärfe samhet på ett både enkelt och werlställbart sätt att nå samma mål. Wårt förslag har den fördelen att mwerte ställbarheten ide är beroende af någon annan myndighet än den allmänhet, fom sjelf skulle draga nytta deraf. Man fan antaga att i Skåne cirkulerar 5—6 mile lioner r:dr. Hos hwem finnas dessa penningar? J bans kerna kunna de icke ligga, enär det af deras rapporter är tydligt att de hålla i rörelsen utelöpande sedlar till motswarande belopp. De finnas ide heller på lands wägarne, enär numera de flesta remisser ske medelst wexlar. Kapitalisterne lägga icke heller sina penningar på kistbottnen. Alltså hwar finnas dessa millioner? — tydligt nog måste de finnas i den stora allmänhetens plånböcker! Men behöfwer werkligen allmänheten gå dagligen och bära på dessa penningar; skulle den icke kunna full göra fina liqwider med mindre, om den werlställde dem på ett annat sätt; ffulle en hwar ide kunna hafwa t. er. hälften, eller 4:del mindre i fin plånbok, om den an dra hälften eller den fjerdedel fom togs derur wore tillgänglig följande wecka eller följande månad, eller när fom helst, ifall en oförutsedd utgift inträffade? Den million eller måhända ännu mera, fom på detta sätt nu onödigtwis ligger fördelad i otaliga planböcker, den slulle samlad blifwa en hjelp för andra, fom för ögon: blicket wore i behof af penningar. När man har större kassa än fom är oundgängligen nödig för dagens mindre behof, begår man 3 fel. :o. Man underkastar sig risken att onödigtwis förwara pens ningar — en wara fom lätt fan förstöras, lätt fan bort komma, och bortkommen fwårare än alla andra fan igens kännas och återbekommas. 2:o. Man har ingen inkomst af dessa penningar, hwilket man kunde hafwa. 3:o. Man undanhåller andra hwad fom kunde wara dem till gagn, stundom till räddning. Wårt förslag afser således att uppmana allmänhe ten att hwar och en i fin stad ransala fin kassa och att ide ligga på mera penningar än hwad fom är ou gängligen nödigt för dagens behof; samt att insätta öfwerskotterne i närmaste bankinrättning, i hwars intresse det ligger att åter utlåna dem. Ju mera bankerne få in, desto mera funna de åter utlåna! J hwarje bankinrättning, och sådana finnas snart i hwarje stad, emottagas penningar för enskiltes räkning och betalas derför någon ränta. De insatte penningar ne funna åter lyftas till hela fitt belopp, eller till huru liten del fom helst, och när helst man önskar det. Mean behöfwer icke heller försumma fig med att sjelf för hwarje gång infinna sig i banken för att lyfta penningar. Om A. har penningar insatta i banlen, och han oförmodadt får en räkning från B., som han med innehafwande kassa icke kan betala, så skrifwer han en anwisning till B. å det ifrågawarande beloppet, att lyfta i banken. Har B. icke behof af dessa penningar, så kan han för egen räkning låta dem stå i banken att der wid behof lyftas. Liqwiden emellan A. och B. har således skett utan att någondera behöft fe eller rälna några fontanter, genom en enkel öfwerföring af några fiffror från den enes räkning till den andres i bankens böcker. Wid ä rets slut får en hwar räkningsinnehafware den ränta som de på olika tider inneftående summorna förtjenat. Liten eller stor, är denna ränta en winst, fom pennins garne i plånboken ide skulle lemnat.

13 april 1865, sida 2

Thumbnail