1C1, bd KA dCn 1110J1ITISUCUH MIVCUH ValAd UCL I UGC 01 riga, ty någon verklighet ligger alltså till grund för densamma. Att man utvisar stället der Waldemar blifvit gömd och att detta ställe bär det betecknande namnet Dylo, tyckes oss bestyrka att sägnen hvilar på historisk grund. Vi hafva nu anfört de underrättelser och sägner om Waldemar Atterdags besök på Gotland, som vi fått reda på. Hans älskarinna, Unghansens dotter, hafva vi ej erhållit andra gamla underrättelser om än de här framställda. I nyare tider har man om hennes öde fått höra och läsa en högst tragisk historia, som, lyckligtvis för henne, vid en granskning af dess sannfärdighet, reducerar sig till 0. I Wisby vestra stadsmur finnes ett torn, som kallas Jungfrutornet. Detta namn skall tornet erhållit deraf att en jungfru blifvit der lefvande inmurad och denna jungfru skall hafva varit Unghansens dotter, Waldemars älskarinna. Frågas hvaraf man vet att sådant vederfarits henne; så uppgifves, att det är folksägen. Vi hafva lika flitigt som någon efterforskat Gotländska folksägner i öfver 20 års tid, men aldrig hört denna af det egentliga folket på landsbygden, men väl af de mera bildade klasserna. Derför, fast vi ej hört denna sägen at folket, kunna andra hafva hört den, detta medgifves obetingadt; men besynnerligt nog fanns denna sägen ej i Strelows tid, som var händelserna dubbelt närmare än vår. Strelow kände de då gängse sägnerna om Waldemar och Unghansens dotter och anför dem, men något sådant, som att hon blifvit lefvande inmurad i ett torn i Wisby måtte han ej haft sig bekant, ty hade han det haft, så hade han, det är högst troligt, ej underlåtit att berätta hennes öde. Spör man af hvad orsak den stackars flickan fått undergå en så barbarisk behandling, så uppgifves, att det skett till straff för det hon förrådt stadens eller landets hemligheter för sin älskare, eller genom sitt förräderi vållat att staden blef intagen. Besynnerligt att stadens och landets öde kunnat bero af en flicka eller att en sådan, boende hela 7 mil från staden, kunnat förråda den; ja t. o. m. om hon bott i sjelfva staden och suttit i dess högvisa Råd, hvilket hvarken hon sjelf eller hennes fader kunde få, ty böndernas höfdingar hade alls ingenting att göra med stadens styrelse, så synes ändå underligt huru hon skulle kunnat vålla stadens intagande. Nog kan man uppfinna sätt huru hon dervid skulle gått till väga, men man må förklara och uppfinna huru som helst, så veta de äldre författarena, som antecknat något om stadens öfverlemnande, ingenting alls derom. Intet enda ord om förräderi hafva de att berätta. Vi hafva anfört deras beskrifningar. Alla öfverensstämma de deruti att staden genom afslutad kapitulation gifvit sig. : Men, torde invändas, Strelow berättar ingenting om Waldemars äfventyr när Geterskan gömde honom, således är denna folksägen ej heller så gammal som Strelows tid. Vi svare, Strelow lefde i mellersta delen af landet och i Wisby, han har kanhända aldrig varit i de sydligaste pastoraten på ön, der denna sägen är gängse och törhända aldrig hört den, eller ock ej laggt märke till densamma, eller ansett den för en dikt; men deremot har han hört om flickan på Unghanse, som var Waldemars älskarinna och att han ansåg sägnen om henne sann, märks af hans berättelse. Således är otvifvelaktigt, att han ej hade underlåtit berätta hennes sorgliga slut, om han verkligen hade hört något derom och hans underlåtenhet härutinnan visar, att en sådan sägen den tiden ej fanns, lika litet som man i hans tid hört att något förräderi föranledt stadens uppgifning till Waldemar. Men Jungfru-tornet finns ju verkligen och hvarföre bär det då en sådan benämning? torde någon invända. Vårt svar blir: Orsaken kan vara någon helt annan och det är ej lätt att uppgifva alla möjliga orsaker; det har funnits flera jungfrur i forntiden än Unghansens dotter, som (utan att vilja förtala henne) kanske, efter bekantskapen med Waldemar varit mindre berättigad att heta jungfru, hvilket då varit en förnäm hederstitel och den tiden var man rasande så nogräknad med titulaturen, man hade ännu icke inventerat ordspråket: Får gå för en gammal hatt. Det är möjligt, att om Waldemars älskar