det är troligt, att det endast uppnådde hälften af denna siffra. Flertalet af dem utgjordes af Asiatiska gränstrupper, Kalmucker, Tscherkesser, Kosacker m. fl. under det stora ryska väldet lydande barbariska folkstammar. Det intryck dessa gjorde på mig, var icke till deras fördel: små, brungula magra gestalter, hvilka, att döma af deras yttre, icke tycktes fått mat på åtta dar, och som genom marscher och ansträngningar af alla slag snarare liknade uthungrade tiggare än krigare, komna för att göra eröfringar. De voro således icke egnade att ingifva respekt. Också hade bönderna på flera ställen sammanrotat sig i stora hopar för att klå och tillintetgöra den hatade fienden, innan han ännu hunnit hemta sig från sina strapatser, hvilket ock otvifvelaktigt skulle lyckats, ifall det kommit till bataljer. Men vid underrättelsen om dessa symptomer lärer landshöfdingen låtit en kungörelse utgå till de krigslystne bönderna, med uppmaning att förhålla sig stilla. Kanhända var detta det klokaste; ty ingen kunde varit säker hvarken till lif eller egendom, om bönderna blifvit besegrade. Men låtom oss återvända till de på gatorna lägrade ryssarne. Emellertid skulle nu inqvartering försiggå och hvarje husegare få på sin andel de objudna gästerna att underhålla. Mina föräldrar fingo i sitt hus emottaga icke mindre än åtta soldater, en kapten och dennes betjent. Alla dessa personer skulle utan ersättning eller ringaste betalning dagligen hafva sin föda. Våra